tisdag 12 juli 2011
Det är tur...
...att dottern har körkort. Tack vare det kunde jag gå ut på mossen i morse igen och ändå vara säker på att hon och jag skulle ta oss hem till västkusten med bilen. Ifall jag var för trött för att köra alltså.
Det blev en sådan där underbar morgon till och det är jag evigt tacksam för. Just den där känslan i dimman, soluppgången och helt ensam med alla fåglarna och dofterna av mossen är så energi-givande.
Resan? Ja, jag körde hela vägen ner och hon sov gott i bilen en del av vägen. Fast jag måste erkänna att nu börjar jag bli lite trött. Det tar på krafterna att gå upp för att kolla vädret flera morgnar i följd innan man väl kan ge sig ut. (För att inte nämna all slyröjning, vedsågning etc. som vi ägnat oss åt i stugan.)
Smålommens fiskafänge i morgondimman, Knuthöjdsmossen, Hällefors 12 juli 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Det blir nästan som en religiös upplevelse. Hänryckning kallas det visst. Vackert ljus och så den ensamma fågeln med sin fångst. Dessutom de fina speglingarna av skogen. Stämningsfullt!
Ja, du har rätt. Det var nog det ordet jag sökte :-)
/Birgitta
Det är inte dumt med en semester som ger möjlighet till att kunna göra så fina bilder, och sen en chans att vila upp sig också :-)
Jo du har så rätt James :-) Åtminstone blev det lite vila efter arbetet varje dag när vi slängde oss i den 22-gradiga sjön. Det var toppen!
/Birgitta
Underbara bilder från din mosse.Du är så flitig både med kameran och bloggandet att man inte hinner med att se allt ibland...
Oj vad sugen jag blir av den här fina stämningsbilden! Inte omöjligt att det blir en sväng dit på väg till Lindesberg om ett tag.
/Anna
Ja, det är allt något visst med Knuthöjdsmossen.
/Birgitta
Fin morgondimma - härlig stämning. Längtar dit!
Ja, Gert, förstår att du längtar dit för jag längtar redan tillbaka dit.
/Birgitta
Skicka en kommentar