torsdag 21 december 2017

God Jul och Gott Nytt År!



Önskar er alla en God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!

lördag 16 december 2017

Åska i Kalahari



En av våra första nätter i Kalahari var det rejält kallt. Dessutom började det åska framåt morgontimmarna. Åskan kom närmare och närmare, det regnade bara lite men till slut slog det hela tiden ner blixtar runt omkring oss. Att ligga i ett tält på biltaket kändes inte som någon god idé så vi kröp ner och in i bilen i stället. Där blev vi sittande några timmar med ett otroligt åskväder som hela tiden var runt oss i alla väderstreck. Hela tiden slog blixtarna ner och mullret dånade i ett.
Jag gillar inte alls åskväder så i stället riggade jag upp kameran så gott det gick innanför rutan och försökte fotografera blixtarna. Eftersom jag aldrig visste exakt var de skulle slå ner och vi hade en del träd och huset med toa och dusch runt oss så fick det bli på måfå. Även om jag inte fick många bra bilder så tog det i alla fall tankarna från det otäcka vädret. En riktigt bra bild blev det och några sisådär.
Just den här bilden skickade jag in till fotoklubbens månadstävling på temat väder, och i torsdags vann den! Så roligt! Det var tredje månaden i rad som mina bilder vann så det blev verkligen ett lyckosamt slut på året.

onsdag 13 december 2017

I det enkla



Gårdagens bild på ballongen och månen är ganska minimalistisk. Just sådana bilder tilltalar mig ofta. I dag har jag fortsatt att förbereda en bildvisning och jag hittar fortfarande nya motiv.
Just den här är en beskuren bild av en sanddyn i Namibia. Jag föll för att den var så enkel, bara tre fält och en människa. I det enkla kan man ofta hitta det sköna.

tisdag 12 december 2017

Inga drömmar längre



Härom dagen insåg jag att nu har jag i stort sett slutat att drömma om Namibia på nätterna. Det tog mer än en månad innan alla intryck var insorterade i hjärnans vindlingar. Nåja, ibland kan det poppa upp något litet igen men inte som tidigare då jag ofta vaknade och trodde att jag var kvar i Afrika.
Det är konstigt hur vi människor fungerar.
Bild från ballongfärden över Sossusvlei i Namibia.

lördag 9 december 2017

Blå ökentimme



Blått ljus över Sossusvlei. Med lite hjälp så...

fredag 8 december 2017

Konstfoto



Det finns så mycket att plocka fram bland mina Namibia-bilder. Dessutom är det lite kul att sitta och leka med dom. På utställningen i Kungsbacka hänger just nu den här grafiska bilden av zebror. Den var kul att göra, och dessutom verkar den uppskattas mycket.

söndag 3 december 2017

Ny utställning



I fredags hängde jag upp mina bilder för utställningen på BMs Hårstudio i Kungsbacka. Det är ju numera tradition att jag har utställning där varje dec-en bit in i januari. I år hänger den 4 dec-19 jan så i morgon startar det. Jag ska bara smyga upp lapparna med namn först. Det gick inte att hänga riktigt som jag tänkt mig men till slut var alla 21 bilderna på plats.
Årets tema? "Med tält och kamera i Namibia" så klart. Det är mina första bilder från vår resa som visas på den här utställningen. Fler kommer att komma i bland annat fotovisningar under våren.
Välkomna!

lördag 2 december 2017

Nytt jobb



I veckan blev det officiellt att jag har fått ett jobb till. Jag ska bli värd på Zooms fotoresor. Ja inte alla men förhoppningsvis några per år. Den första blir inom Europa i vår och sedan får vi se. Kul ska det i alla fall bli! Jag ser verkligen fram emot detta.Texten på Zooms hemsida i min presentation är (bilden ovan är min som illustrerar texten, den är från Namibia):
Birgitta Bartholdson Carlson
Birgitta har fotograferat i stort sett hela sitt liv och de senaste åren också hållit kurser och workshops inom naturfoto. Hon reser och fotograferar mycket och arbetar dessutom som reseledare. De senaste åren har Birgitta besökt och fotograferat i flera länder bland annat Namibia, Kroatien, British Colombia och Svalbard. Birgitta agerar Zoomvärd på flera av Zooms resor/workshops.

fredag 1 december 2017

Sista dagen



Utmaningens sista dag blev en bild från ett julbord i Frillesås.

torsdag 30 november 2017

Bild 6



Sjätte dagen med utmaningen en svartvit bild om dagen i 7 dagar. Näst sista dagen alltså.
I dag var jag i den "nyöppnade" eller snarare flyttade fiskaffären i Kungsbacka. Många fula fiskar fanns det där.

onsdag 29 november 2017

Dag 5



På promenad med hundarna blir man lätt intrasslad i kopplen. Att dessutom försöka sig på en mobilbild för utmaningens dag 5 är inte så lätt men här kommer den.

Dag 4



Fjärde bilden på utmaningen att lägga en svartvit bild på Facebook om dagen i sju dagar.
Även denna är från en av promenaderna med dotterns hundar. Vi är hundvakter en vecka så det blir en del turer ut i naturen.

tisdag 28 november 2017

Dag 3



Tredje bilden i utmaningen med svartvita bilder. Från promenad "runt knuten"

måndag 27 november 2017

Abstrakt



Bild 2 av 7 i utmaningen fick bli denna från järnvägsstationen i Malmö. Golvet gjordes rent när jag plötsligt fick se bilden.

söndag 26 november 2017

Utmaning



På Facebook har jag fått en utmaning att lägga upp en svart-vit bild varje dag i 7 dagar. Det ska vara från mitt liv, ingen förklaring, inga personer. Samtidigt ska jag varje dag utmana en annan fotograf.
Detta var min bild i går, första dagen.
Här kan jag ju berätta att det är en mobilbild från min hotellfrukost i Malmö. I slutet på veckan var jag på kick-out med Ölvemarks / Scandorama där jag jobbar som reseledare ibland. Kul att träffa kollegorna. Annars ses vi bara som hastigast på bussterminalen och färjorna på ut- och hemvägen under resorna.

lördag 25 november 2017

Ännu mera snö




En snöbild till från Knuthöjdsmossen

fredag 24 november 2017

Snöfall på Knuthöjdsmossen



Försökte visa snöfallet på mossen i förrgår. Snöflingorna var så små så det fick bli långa tider för att få rörelsen och känslan i bilden.

torsdag 23 november 2017

Gömda grästuvor



En bild till från Knuthöjdsmossen i snö i går.

onsdag 22 november 2017

Insnöad på mossen



I dag skulle jag köra hem efter ett kort besök i stugan. Eftersom vägförhållandena i västra delen av landet verkade vara bedrövliga med snö och halka så bestämde jag mig för att stanna en dag till. Man kan ju som tur är jobba mycket via dator och telefon.
Nu har snön och de hårda vindarna kommit hit upp också men just när det började snöa, temperaturen låg på - 7 grader, dimman låg lågt och vinden ännu inte tagit i så passade jag på att ta en tur ut på Knuthöjdsmossen med kameran. Det tog inte lång stund innan både jag och kameran såg ut som snögubbar men det blev ändå en härlig tvåtimmars promenad innan jag gav upp.
Nog kan man vara "insnöad" på sämre ställen än min favoritplats!

tisdag 21 november 2017

Busigt barn



Vid vattenhålet med de många elefanterna i Etosha, Namibia, dröjde sig en av elefantungarna kvar i vattnet trots att mamman kallade på honom när alla började gå iväg. Han tyckte nog att det var mycket roligare att leka än att vandra vidare i värmen. Trots att mamman började bli irriterad ville ungen inte komma upp. För att mamma inte skulle se honom dök han ner i vattnet och stack bara upp snabeln. Han trodde nog att han skulle få vara kvar ett tag till om han gömde sig. Vi som satt runt vattenhålet och tittade på skrattade gott och jag tror att det var flera av oss som kände igen fenomenet från våra egna barn.

måndag 20 november 2017

Sista resan



Sista dagen av resan med vår bil gick till Windhoek och biluthyrningen. Ju närmare huvudstaden vi kom desto bättre blev vägarna, bilarna blev allt fler, mörka moln skymde solen och regnet skvalade emellanåt ner på bilrutan. Våren var på väg att övergå i sommar och med det kom regnperioden, riktigt tidigt i år dessutom. I vanliga fall brukar det inte börja regna innan december och det var fortfarande bara oktober. Invånarna var överlyckliga över regnet och åskan, vi var mindre glada. Fast jag måste erkänna att det var lättare att lämna landet i regnväder än i fint solsken. Konstigt va? ;-)

Sista kvällen tillbringade vi på en fin restaurang i huvudstaden. Riktigt lyxigt kändes det även om blixtarna kontinuerligt lyste upp himlen och åskknallarna och störtregnet överröstade all konversation.

Vi sov sedan trots ovädret skönt i mjuka hotellsängar innan vi dagen efter packade om våra väskor och tog oss till flygplatsen. Efter 25 timmar från dörr till dörr var vi hemma igen. Det var en fantastisk resa med ofantliga upplevelser och många minnen. Nu får vi börja planera vårt nästa äventyr!

söndag 19 november 2017

Näst sista dagen



Äntligen fick vi näst sista dagen se en leopard. Det skedde hos organisationen Africat. Där har man ett seriöst program för att hjälpa leoparder, lejon och geparder. Ursprungligen gick det ut på att bara ta hand om djur som annars skulle skjutas av farmägarna. Sedan flyttas de till andra delar av landet. Nu är det en mindre del av arbetet. I stället satsar man stort på utbildning av ex. farmarna i hur man kan bedriva säker djurhållning i områden med rovdjur utan att skjuta eller skada dessa. Skola finns för barn i området med stor vikt vid allt som rör djur och natur. Allmänheten och flera skolor kan komma för att få en ökad förståelse för både rovdjuren men även miljöarbete mm. Verkar oerhört bra så vitt jag kunde bedöma.
I ett jättehägn på 22 000 hektar har man flera leoparder tillsammans med ett stort antal vanligt vilt. De jagar och försörjer sig själva med tanke på att de helst ska kunna släppas fria igen. Där finns bl.a. denna leopard som är 19 år gammal och som från början var ett keldjur i en familj. Eftersom den inte kan rehabiliteras och släppas då den är alldeles för van vid människor (även om den jagar själv) så får den vara kvar här livet ut. Den var inte tam så man kan inte gå fram till den utan fick fota från ett gömsle.

lördag 18 november 2017

Törstig Springbock



Bilder med spegling i vatten har alltid fascinerat mig och det fanns det flera möjligheter att få till nu. Här är det en Springbok som dricker vatten en tidig morgon.

fredag 17 november 2017

Elefanter på gång



En eftermiddag vid vattenhålet i Okaukuejo i Etosha började plötsligt elefanterna välla in. Något annat ord för det har jag inte. De kom från alla håll i olika stora grupper och alla med kurs på vattnet. Till slut kunde vi räkna till 48 elefanter som samtidigt var i och runt vattenhålet.  Det var magiskt.
Fotografimässigt var det inte helt lyckat för mig. Just då hade vi tagit en snabb tur till vattenhålet på vägen från affären tillbaka till tältet och jag hade bara med mig min telezoom på kameran i ryggsäcken. Svår att få översiktsbilder med den. Kul var det i alla fall att vi tog den omvägen just då. Det var maffigt att få se alla elefanterna på en gång.

torsdag 16 november 2017

Etoshas vattenhål



Man kan säga att vi kryssade oss igenom Etosha via alla vattenhål. Det är där djuren samlas, oavsett tid på dygnet. Som tur är kan man köpa en karta med alla vattenhål utmärkta så man vet vart man ska.
Avstånden är ganska långa mellan lodgerna/ campingarna så man måste noga planera dagens körning. Är man inte innanför grindarna på lodgen eller utanför parkens grindar i solnedgången så kommer man inte in resp ut och får tillbringa natten i det vilda. Det är både förbjudet och farligt så det gäller att ha stenkoll på tiden. Dessutom är det absolut förbjudet att gå utanför bilen eller sitta på bilens tak inne i parken. Dödsolyckor har hänt. Min fasa var att vi skulle få punktering men det klarade vi oss som tur var utan.
Vid vattenhålen såg vi bland annat giraffer och oryxar som även finns med på dagens bild.

onsdag 15 november 2017

A room with a view



Vi tillbringade totalt en vecka i Etosha. Innan vi kom dit var jag rädd att det skulle vara för länge men det var det inte alls. Tiden flög fram. Vi åkte igenom hela parken från väst till öst och började i den västra delen på en lodge som heter Dolomite. Där fanns ingen camping så vi fick njuta av en stuga med utsikt. Vilken utsikt sen! Där satt vi mycket på vår balkong och bara njöt av utsikten och att se alla djuren paradera framför oss. Vilken upplevelse det var!
(Mobilbild)

tisdag 14 november 2017

Ökenelefanter bakifrån




I Damaraland träffade vi för första gången på ökenelefanterna. Det är afrikanska elefanter som huvudsakligen lever under hårda förhållanden med liten tillgång till mat och vatten under stora delar av året. Därför är dessa "elliesar" som de kallade dem betydligt mindre än sina släktingar i ex. Etosha där tillgången på mat och vatten är bättre.
Emellanåt när jag fotograferade både elefanter och andra djur så kände jag att de inte ville vara med på bild för de vände baksidan mot mig. Jag tror nog att jag skulle kunna göra en hel utställning med bara djurbaksidor. Lite tråkigt skulle det förstås vara. Som tur är så har jag ett antal bilder från andra sidan också ;-)

måndag 13 november 2017

Mot Damaraland




Vi fortsatte mot Damaraland med några stopp på vägen. Det är väldigt olika kvalitet på underlaget man kör på och naturen växlar också snabbt. Oftast var landskapet helt platt och vägen fortsatte rakt i mil på mil. Ofta var den väldigt bred med mycket grus eller sand men mycket "tvättbräda" så det gällde att välja var man skulle köra. Även om det är vänstertrafik så kan man välja sida utifrån vägunderlaget när man är ensam. Det gick ibland mellan 30-60 min utan att vi mötte eller blev omkörd av någon annan bil så det blev en del körande på höger sida också. Sedan kom man plötsligt in i en flodfåra där i och för sig vi inte såg mycket vatten nu men träden grönskade och man såg tydligt var vattnet kommer att strömma fram snart. Det var över huvudtaget inte många ställen där vi behövde köra igenom vatten och det var vi bara tacksamma för. Lite senare på säsongen är det betydligt svårare att komma fram.

söndag 12 november 2017

Pälssälar i Cape Cross



Norr om Swakopmund ligger Cape Cross. Dit tar man sig på saltvägar och sista biten kan man lukta sig till var det är för tusentals pälssälar luktar en hel del!
Överallt låg det sälar och inte var de rädda heller. Man fick nästan kliva över dem för att komma fram. Som tur var så hade man byggt gångbroar på de flesta ställena men även där hade sälarna lagt sig. Det blev en del bilder!

lördag 11 november 2017

Swakopmund




Några dagar senare var vi uppe i staden Swakopmund. Den är en tvillingstad till Walvis Bay, Namibias andra största stad. Swakopmund som är den fjärde största staden är den största turiststaden av "tvillingstäderna" och den vackraste. Där finns också diverse äventyrsutflykter som tex att åka sandboard nerför sanddynerna, köra fyrhjulingar i sanden, paddla kajak, segla, fiska, åka ballong med mycket mera.
Jag valde att åka på en utflykt ut i öknen för att lära mig mer om alla smådjur som finns där, bl.a. ormar, skorpioner, spindlar och som på bilden geckoödlor. Det var en intressant halvdag som jag hade nytta av under resten av resan. Nu visste jag ju hur ingångsöppningarna till några nattjagande giftspindlars bon såg ut så vi kunde akta oss för dem. Det sägs att man inte dör av deras bett men om man blir biten så gör det så ont att man önskar att man hade gjort det. Hua!

fredag 10 november 2017

En vanlig bild



Innan jag kom till Namibia hade jag sett ett flertal bilder av sanddynerna med de döda acacia-träden vid Soussusvlei. Eller rättare sagt vid Deadvlei som just den här delen kallas. Det var därför en av de platser jag allra helst ville komma till. (En sådan bild syns här ovan.)
Vi började efter första natten med en tidig morgon i luftballong. Ja, en bild från det har ni redan sett här i bloggen för några dagar sedan. Den första eftermiddagen tog vi sedan en tur in i parken mot havet. Vi körde till det som kallas Dune 45. Det är också en dyn som är mycket omtalad och fotograferad. Just när vi var där var kanske inte ljuset det bästa och väldigt många hade parkerat just framför dynen. I stället hittade jag några andra dyner som jag gillade och tog foton av.
Nästa dag körde vi hela vägen ut till den dyn som kallas Big Mama. Sista delen av vägen är bara för fyrhjulsdrivna fordon och det kan jag förstå! Det var inte så lätt att köra men gick bra.
På denna del av vägen ligger också den största dynen Big Daddy och dessutom Deadvlei. Vårt huvudsakliga stopp var Deadvlei. Visst var det härligt att själv få gå runt där och fotografera men jag trodde nog att det skulle vara större än det var. Antagligen har man målat upp de förväntningarna för sig när man längtat efter att få se det själv.
Som vanligt började det välla in folk efter någon timme. Den yttre porten till parken öppnar vid soluppgången. Vi som bodde på campingen mellan portarna till parken fick åka in en timme innan soluppgång. Det var en stor fördel för det tar en timme att köra ut till Deadvlei och man vill ju helst ha fint ljus och inte för mycket folk i alla bilder så det var skönt att komma iväg tidigt även om det innebar att packa ihop tältet i mörkret. Redan när vi åkte in så stod det många bilar och bussar i kö utanför den yttre grinden och de skulle alltså få vänta en timme till innan den öppnades.
Fram emot senförmiddagen hade temperaturen stigit över 40-gradersstrecket så vi vände tillbaka till campingen och tillbringade dagen i lugn och ro i skuggan. Det är skönt det också att bara ta det lugnt med en bok. Först fram på seneftermiddagen var det dags att börja fundera på att röra på sig igen.
Som tur var hade vi ytterligare en natt på campingen innan vi skulle köra vidare.
I dag känns det dessutom extra roligt att få visa en bild just från Soussusvlei. På gårdagens möte i Kungbacka fotoklubb vann jag tävlingen Månadens bild med min bild från ballongresan i parken.Tack så mycket alla som röstade! Den bilden visade jag här i bloggen den 4 november (du hittar länk i listen till höger under november 2017 och "Uppfyllande av resedrömmar")

torsdag 9 november 2017

Öknens akvarell




Stora delar av landskapet i söder utgörs av torra områden med sand och klippor. Just nu är det den absolut torraste årstiden innan regnen kommer (de började våra sista dagar i landet så regnsäsongen kommer tidigt i år). Färgerna i landskapet var helt fascinerande och med lite extra lek med skärpedjupet och användandet av diset från dagshettan (och ibland sandvirvlar) så kunde det bli nästan akvarellkänsla i bilderna.
Här undrar två oryxar vad jag har för mig. Just oryx, springbok och struts var de djur vi oftast såg i stora delar av landet. Det är de som farmarna mest föder upp som köttdjur förutom kor, får och getter. Nästan överallt kantades vägarna av staket för att avgränsa markerna och djuren.

onsdag 8 november 2017

Spökstaden


Vi vände norrut mot den gamla tyska staden Lüderitz. I dag fortfarande en liten fiskehamn med en känsla av slumrande och något bedagad småstad.
På 1800-talet och början av 1900-talet var hela området väldigt livligt tack vare diamanterna. Utanför Lüderitz kan man än i dag besöka Kolmanskop, en av de då blomstrande städerna i området. I dag är det en spökstad som öknen gör sitt bästa för att ta tillbaka. Mycket står kvar som det en gång gjorde men sanden tar så sakteliga över.
Givetvis är det en fantastisk plats för fotografer att vara på. Under dagen var det fullt med folk överallt men jag skaffade ett specialtillstånd så vi kunde gå dit innan solen gick upp. Då var det bara vi två som vandrade runt i kylan. Även om jag fotade allt vad jag hann så är det ändå så att solen går upp (och ner) fasligt snabbt i Namibia. Det skulle nog behövas flera dagar för att få till fler av de där  bilderna jag tänkt mig. Visserligen tog vi god tid på oss på vår resa genom landet men vi hade ändå en tidplan med bokade övernattningar att hålla oss till så vi fick köra vidare.

tisdag 7 november 2017

Olika sorters vägar




Som jag berättade i går är bara 20% av vägarna belagda, övriga är grus, sand, sten, salt och diverse annat underlag. En del är svårare att köra på än andra och kräver fyrhjulsdrift så det var skönt att vi hade det.
Bilden visar en väg i Fish river canyon. Som tur var körde vi inte själva här utan var på en utflykt med safaribil. Det var allt lite otäckt det med. Innan man får åka med måste man skriva på en försäkran om att man är medveten om att utflykten är förenad med mycket stora risker och att man avskriver sig all rätt till ev. ersättning om något händer. Sedan får man kliva upp i bilen.
En del av vägen kallas "Pass of Terror" och den var allt värre än den värsta berg- och dalbana. Dessutom så skakig att jag inte fick några riktigt bra bilder därifrån. Man fick hålla fast sig i första hand. När vi kom tillbaka kunde man köpa en T-shirt med "I survived the Pass of Terror". Den kanske jag skulle ha köpt...
Vägen på bilden går inte heller av för hackor. Den hänger delvis löst från underlaget och lutar emellanåt ut mot stupet. Maken och jag diskuterade vilket som var värst: att få möte eller punktering. Att vi skulle välta ner i stupet ville vi inte ens diskutera. Som tur var slapp vi alla dessa problem den här gången! En bra träning för vad som komma skulle under månaden var det i alla fall att få åka med någon annan först. Vi fick en påminnelse om och en helt annan syn på det här med vikten av att sänka lufttrycket i däcken och att ingen väg är omöjlig bara lite olika svårt att ta sig fram på.

måndag 6 november 2017

Söderut



Vår resa startade söderut. Liksom de flesta som körde self-drive så tog vi resan genom landet medsols.  Det innebar att vi först njöt av främst landskapet och sedan träffade på allt fler djur ju längre norrut vi kom. Södern är mycket torrare än de norra delarna. Framförallt nu eftersom vi reste i slutet av torrperioden dvs under deras vår.
Våra första nätter tillbringade vi i Kalahari. Det var det första mötet med Namibias sand vilket är ett kapitel för sig. Maken säger att vi körde runt med halva Namibia i bilen och den andra halvan hade vi redan skottat ur.
Efter Kalahari åkte vi vidare söderut på vägen B1. Det är en av de få asfalterade vägarna i landet. Bara högst 20% av vägnätet har asfalt och de vägarna finns främst i den centrala delen av landet runt huvudstaden Windhoek.
En natt tillbringade vi sedan i Quiver tree forest. Jag ville fota de speciella träden och förutom bilderna som man oftast ser från träden i solnedgången så lekte jag lite med motiven. Ett av de resultaten är dagens bild. Kanske inte en traditionell "Birgitta-bild" men kul hade jag.

söndag 5 november 2017

Det där praktiska



Lika bra att erkänna direkt: Vi var alldeles för sent ute!

För det första tyckte jag att jag var tidigt ute när jag började planera och boka ett år i förväg. Egentligen var det nog så att vi hade tur som fick plats på de campingar och lodger vi önskade, (eller i alla fall på de flesta). Väl på plats förundrades många över att vi börjat planera så sent. Många hade bokat upp till tre år i förväg. Just under högsäsongerna, som oktober räknas in i, blir allt mycket snabbt fullbokat. En del campingar har kanske bara 4-5 platser så man kan förstå att det är slagsmål om platserna. De mest attraktiva lodgerna har också fullbokade rum ännu längre i förväg.Vår tur var nog att jag tidigt insåg att det kostade lika mycket att ta hjälp av en inhemsk agent som bokade allt enligt min planerade lista som att sitta på nätet och boka allt själv. Det sparade mycket tid och frustration. Dessutom visade det sig att agenterna har bokat upp en hel del attraktiva platser långt i förväg så det underlättade ju för oss!

För det andra var vi definitivt bland de äldsta som reste på det här sättet. De flesta camparna var mellan 30-40 år och vi var inte många runt 60 och äldre. Men, vad gjorde det? Vi trivdes och hade kul. Just när man befinner sig på en sådan här resa så är alla i samma situation, oavsett ålder, och man träffar många trevliga människor, utbyter rese-erfarenheter och tipsar varandra.

Det är absolut inte heller så vanligt att svenskar åker på en "self-drive" så som vi gjorde. Det vanligaste är att man träffar tyskar, tyskar, tyskar och tyskar. Så bl.a. en del fransmän, holländare, belgare, spanjorer och engelsmän. Några amerikaner och australiensare också men vi träffade bara ett ungt, svenskt par (som endast körde igenom den allra mest södra delen av landet på sin färd mellan Sydafrika till Botswana). De övriga ca 40 svenskar vi träffade under vår månad tillhörde två olika gruppresor som färdades i buss och bodde på hotell/lodger under hela resan. Några grupper från fr.a. Tyskland och Frankrike reste runt i buss och bodde i exakt likadana små marktält runt sin buss på campingen. De hade oftast med sig afrikansk personal som lagade mat, reste tält osv.

Vad gäller tält så tyckte jag innan resan att min gräns gick vid att bo i taktält i stället för marktält. Det där med skorpioner, giftspindlar och ormar i tältet lockade mig inte alls. Jag tycker fortfarande att det är bäst med taktält även om nackdelen är att man måste ta ner tältet varje gång man ska ut på utflykt. Det finns ju ingen knapp att trycka på för att få upp och ner tältet så en del meckel blir det. Första gången vi skulle sätta upp tältet tog det ca en timme men efter ett tag var vi nere under 10 minuter. Att ta ner det tar lite mer tid då man måste vara noga med packningen för att få igen ytterhöljet. Det tog kanske 15 min efter tränande. Dessutom krävs en del klättrande på ex. de höga hjulen för att få till det där med tälten. Jag trodde innan att det skulle vara lite jobbigt att klättra upp och ner på stegen till tältet men det var inga problem alls. Lite längre tid tog det innan jag lärde mig att stå uppe på de höga hjulen utan att hålla mig för att få båda händerna fria för att ex.v. få upp tältpinnarna. Man lär sig även om det givetvis skulle varit lättare att vara 30 år och hoppa upp på biltaket för att fixa allt vilket vi bara avundsjukt kunde se på när några av våra tältgrannar gjorde.

Vad var det viktigaste innan resan? Planering, planering och planering. Jag läste oerhört mycket innan och planerade hela resan själv. Det innebar att vi visste vart vi skulle och vilka alternativa vägar, utflykter osv. som fanns. Vi sparade mycket tid och bekymmer genom att vara så förberedda och dessutom ha planerat all packning noga (som kläder, campingtillbehör etc). Viktigt är också att tidigt börja med vaccinationer, intyg, extra försäkringar och allt annat som behövs. Till och med inköpslistan som skulle klaras av första dagen i Windhoeks största matvaruaffär var klar innan vi reste och det funkade bra. Det gällde att komma iväg så snabbt som möjligt från stan när vi fått ut bilen och skulle ta oss ca 3 timmar söderut till första campingen i Kalahari-öknen. Man får inte köra efter mörkrets inbrott så det gällde att vara framme innan solnedgången kl 18. (Biluthyrarna har t.o.m inskrivet i avtalen att man inte får köra i mörkret bl.a. på grund av olycksrisken med djur på vägen.)

Bilden (rent dokumentär) är från en av alla campingar. Den visar främst tältet även om vidvinkeln gör att det ser större ut än vad det i verkligheten är. Kabeln i underkant går från kylskåpet till eluttaget på campingplatsen (inte så vanligt att det fanns). Alla campingplatser hade någon sorts toalett, från bara en torrtoa med ett litet staket runt delar av den till fina hus (oftast gemensamma för alla camparna) med toa, dusch, disk- och tvätthoar. Ofta då till och med med varmvatten (om man inte var för sent uppe och varmvattnet var slut). Nästan alla campingplatser hade en grillplats (grilla heter braii och verkar vara det viktigaste i namibiernas mat-liv) och en soptunna. En del hade en vattenpost och lyxvarianten hade som sagt eluttag och till och med egen ablution (dvs toa och dusch samt ibland tvättho).
Nu får det vara nog med det praktiska. Förhoppningsvis kommer det mer om själva resan i morgon.



lördag 4 november 2017

Uppfyllande av resedrömmar



Ett av de resmål i Namibia som jag helst ville komma till var de stora sanddynerna vid Sossusvlei  samt de döda träden i Deadvlei i västra Namibia. Att dessutom få se dynerna i soluppgången från en ballong stod också högt på önskelistan.
Visst blev det en flygtur. Även om vi inte kunde flyga så väldigt långt in i parken pga vindriktningen så blev det ändå magnifika vyer. Det var tre ballonger som gick till väders den här morgonen så det fanns dessutom stora möjligheter att få med någon av de andra ballongerna i bilderna.
Under dagen och även nästa dag blev det sedan besök vid de övriga dynerna och de berömda träden. Mer om det så småningom. Jag får väl berätta om resan i kronologisk ordning men kunde inte låta bli att visa denna bild först. Den är från dag 12 på vår rundresa.

fredag 3 november 2017

Med tält och kamera i Namibia



Vilket äventyr vi har varit på! Vi kom hem i går efter drygt en månad med tält, fyrhjulsdriven bil och kamera i Namibia. En resa helt på egen hand från början till slut. Totalt har vi kört ca 500 mil och upplevt massor. Det har varit utmanande, intressant, spännande, utvecklande och helt underbart. Ännu har jag inte landat här hemma och ännu mindre laddat in alla de tusentals bilder jag tagit. Det får bli allt eftersom.
Upplevelserna har varit så enormt många. Som skrämmande tur med safaribil ner till botten på världens näst största canyon, Fish river canyon. (Tur vi inte behövde köra där själva och att jag fotograferade för fullt för annars hade jag nog varit tvungen att blunda under delar av färden!) Vandring och foto bland sanddynerna och de döda träden i Sossusvlei. Dit hade jag längtat väldigt länge. En hel vecka i den jättelika nationalparken Etosha med mängder av olika djur. Känslan av att inte kunnat somna pga grodornas kväkande vid en flod och att väckas vid fyratiden av lejonens rytande helt nära tältet tidigt en annan morgon. Egentligen är resan helt obeskrivlig och så fylld av upplevelser att jag i natt fortfarande trodde att jag var kvar i Afrika och låg i tältet.
Givetvis kommer jag att återkomma med mer bilder från resan allt eftersom. Just nu kan jag i alla fall visa upp ett par zebror som en tidig morgon njöt av vattnet vid ett vattenhål i Etosha.

torsdag 31 augusti 2017

Inte mycket fotat



Den här sommaren har bara försvunnit. Mycket saker har jag gjort men att fotografera har inte varit en av de sakerna. Jag tror aldrig att kameran har varit ute så litet på så många månader. Litet skönt har det varit att ta en paus. Det behövde jag. I höst kommer det att komma igång igen så jag är inte orolig. Kanske behöver jag bara göra annat ett tag för att få fotolusten tillbaka.
Snart bär det av till Kroatien igen för lite mer reseledarjobb. Ja inte så lite, 16 dagar i en ny resa. Så en ny utmaning är det. Men, jag gillar ju utmaningar!
En av de gånger kameran åkte fram i somras var när vi tillbringade några dagar i stugan med bl.a. dotterns hundar Ira och Freya. Det var lättare att fotografera dem i stillhet än hoppande i högt gräs!

söndag 23 juli 2017

Återbesök



En ljuvlig morgon för någon dag sedan. Tidigt. Ensam på mossen. Njöt av stillheten, ljuset, dofterna och alla ljuden från fåglarna.  En ovanlig upplevelse i semestertider.


fredag 21 juli 2017

Åtta år till ända



Sedan åtta år tillbaka har jag lagt ut minst en bild varje dag här på bloggen. Det har varit både roligt och ibland lite krävande att hinna få ut bilderna. Så fantastiskt många besökare det har varit. Just i dagarna går det över 200 000 på räknaren! Helt otroligt många! Tack för att ni vill se mina bilder i  bloggen!

Från och med nu kommer jag inte att lägga ut en bild om dagen. Helt enkelt för att jag känner att jag behöver göra ett uppehåll. Emellanåt kommer det att dyka upp bilder här men inte varje dag. Jag behöver ha en paus under hösten och vill bara visa bilder när jag verkligen känner för det. Utan tvånget jag emellanåt har känt på sista tiden. Jag har ju svårt att bryta traditioner.

Dagens bild blir en födelsedagsbild från min favoritplats. Så klart! Knuthöjdsmossen!
Kanske kommer det en ny bild i morgon, eller nästa vecka. Vi får se!

torsdag 20 juli 2017

Amfiteater i Pula



I staden Pula på Istrien finns världens bäst bevarade amfiteater.

onsdag 19 juli 2017

Vilken dammsugare!



Städdax i Rijeka. Dammsugare modell större.
Mobilbild

tisdag 18 juli 2017

Avresorna



På avresedagarna står alla bussar uppställda. "Min" dubbeldäckare till vänster. Luften är full av förväntan från alla. Den här gången lämnade vi Sverige, 12 grader  och ett regnväder för att två dagar senare komma ner till sol och 34 grader i Kroatien.
Mobilbild

måndag 17 juli 2017

Hemma igen



Det tar en dag att komma ikapp när jag kommer hem från resorna.
Bild från Baska på ön Krk. Fint vatten och bra badstrand även om det var högvatten när vi var där den här gången.
Mobilbild

söndag 16 juli 2017

På väg hem



Hoppas att jag får plats på bussen från Malmö hem i dag. Verkar väldigt full.

lördag 15 juli 2017

Södra mossen



Södra mossen i vinterskrud.

fredag 14 juli 2017

Vågor mot lava



Från La Palma i vintras

torsdag 13 juli 2017