Tillbaka till Namibia!

I mitten av september 2020 hoppas jag få komma tillbaka till Namibia igen. Tillsammans med Zoom fotoresor har jag satt ihop en helt fantastisk resa som kommer att visa det allra bästa av landet. Givetvis kommer en känd, svensk fotograf att vara med och lära ut alla sina bästa fototricks för att alla ska få så många bra bilder som möjligt med hem igen.
Jag kommer att vara med som värd och lotsa oss igenom landet som jag redan för drygt ett år sedan förälskade mig i när maken och jag själva körde runt där och campade. Vi var där i över en månad. Den här gången blir det hela kondenserat till 12 intensiva dagar med många fotografiska höjdpunkter inkluderade.
Ser så fram emot detta!

Selfien på hög höjd

Gillar absolut den här selfien från Namibia bäst. Även om man knappt ser mig i bilfönstret i giraffens öga.

Den som letar

Jag letar mycket just nu. Gör om mitt bildspel från Namibia inför bildvisning i veckan. Kul att hitta "nya" bilder även om de inte kommer med i själva bildspelet. Denna från en typisk vägbild med de skrapade vägarna "gravel roads" som mest kunde liknas vid tvättbrädor. Här på vägarna i utkanten av Kalahari när ovädret var på väg.

Hur gör man?

Nästa vecka ska jag hålla ett föredrag igen om vår resa till Namibia. Senast jag gjorde det pratade jag i  1 timme 15 min. Nu har jag bara max 45 min på mig. Det är alltid svårare att minska på föredrag än att prata mer. Så det tar allt en stund att få ihop det igen.
Bilden är från Bagatelle och visar kakmonstret (en springbock) i hotellmatsalen. Hon visste precis vilken tid det var afternoon tea och att hon inte fick gå över kanten in på golvet.

Letar bilder...igen

Det där med att välja ut bilder inför utställningar är bland det svåraste jag vet. Främst när jag inte har någon idé om vad jag ska ha som tema. Eller rättare sagt, alldeles för många idéer om teman.

I februari har jag blivit ombedd att hänga bilder på församlingshemmet St Lars i Åsa. "Konst i Åsa" har man där med ny konstnär varje månad. Det kan vara akvareller, olja, skulpturer, ja allt som kan hänga på vägg. Nu ska det alltså bli foton. Temat är ju konst så det blir ju fråga om vad jag ska välja. Någon av alla idéerna ska nog passa. En och annan bild från Namibia kommer i alla fall att få vara med.

Stockholms fotodag

Full rulle i dag på fotodagen i huvudstaden. Många glada besökare till ett intressant program. Det är kul att få presentera alla spännande resor med Zoom fotoresor som finns för 2019 och 2020. Varför inte te.x. följa med till Namibia i slutet av augusti nästa år? 😉

Mot Vårgårda

I eftermiddag vänder jag bilen mot Vårgårda för naturfotofestivalen Natur 2018. Det ser jag fram emot även om jag tyvärr inte kommer att hinna lyssna på något föredrag i år.

Först ska jag hänga upp några av mina bilder från Namibia på två skärmar inne i bildutställningen. Det har varit en svår urvalsprocess men äntligen är jag klar. Hoppas bara nu att bilderna får plats på skärmarna och att jag klarar att hänga upp dem själv. (Bilden ovan från Sesriem i Namibia finns på ett infoblad jag ska ha med också)

Lite senare i eftermiddag kommer min kollega Magnus från Zoom fotoresor till Vårgårda och då ska vi bygga upp montern. Den här gången är det vi två som ska stå i den hela lördagen. Det ska bli kul! Som med allt annat så går det lättare för varje gång man är med. Välkomna att hälsa på oss i montern!

Ny utställning

Nu närmar sig tidpunkten för nästa fotoutställning. På Kristihimmelfärdsdagen torsdag den 10 maj klockan 11-14 är det Vernissage på Villa Maritim i Marstrand för utställningen "Med kamera och tält i Namibia". Den innehåller även några nya bilder som jag inte visat på utställning tidigare.
Klockan 14-15, även det på Villa Maritim, blir det bildvisning med berättelsen om vår resa till Namibia i höstas. Maken och jag reste runt i landet i drygt en månad på egen hand med fyrhjulsdriven bil, taktält och givetvis kamera. Spännande var det och en annorlunda upplevelse som jag kommer att berätta om.
Välkomna!

En selfie är en sorts spegling

Att ta en selfie till en annan nivå kan väl vara att spegla sig högt upp i en giraffs öga? Jag skymtar i fönstret på bilen och till och med en del av giraffens kropp är med. Ganska nöjd med den "selfien"

Speglingar

Bilder med vatten där något speglar sig i går jag igång på. Det syns också tydligt i mina bilder från vattenhålen i Etosha. Här en oryx som dricker vatten.

Sanningar

På en vägg på ett café i Lüderitz hittade jag några "tankar". De var riktigt roliga. Här är tre av dem.

Vägkvalitet

Ibland kan jag bli irriterad över våra vägar här i Sverige. På våren till exempel när tjälskadorna kommer på mindre vägar och man inte hinner se hålen innan man kör i dem. Men vi borde inte klaga, vi har fina vägar och inte behöver vi egentligen köra så fort att vi inte hinner väja för hålen.
I Namibia gällde det att snarast köra så långsamt som möjligt för att se alla hål och vassa stenar och slippa punkteringar. Men, inte så långsamt att man hamnade i egensvängning på "tvättbrädevägarna". Svår avvägning ibland. Hastigheten var inte sällan snarare 20-40 km/h med maxfart 80 km/h på grusvägar och 100km/h på de få asfalterade, stora vägarna trots att de var skyltade 120 km/h. Maxfarterna var till och med inskrivna i kontraktet med biluthyrningen. Liksom att vi inte fick köra i mörker.
Just här i det karga men vackra landskapet  i Fish river canyon körde vi inte ens själva utan åkte med en utflyktsjeep. Det var vi glada för med tanke på alla utmaningar på vägen! Guiderna/förarna måste gå särskild turistutbildning för att lära sig köra på landets alla vägunderlag som klippor, sand, salt osv.
Bara för att förtydliga: vi fick inte en enda punktering på en månad vilket förvånade bilfirman! Det hade de tydligen inte varit med om förut efter 500 mils körning. Bra kört alltså! För det vi fick höra innan vi startade resan var att det inte var en fråga om "om" vi skulle få punktering utan "när" så för säkerhets skull hade vi två extradäck med oss, och uppenbarligen också en del tur ;-)

Snön blev till regn

I dag skulle det bli snö i hela landet. Vi vaknade upp till regn och en cm blötsnö på marken. Nu är nästan allt det vita borta igen. Typisk västkustvinter alltså och vi verkar vara de enda som saknar snö. Enligt väderleksutsikterna ska det bli minusgrader till helgen. Kanske kan vi äntligen få lite fin frost här ute vid havet i alla fall?
Annars har det inte gjort så mycket att vi inte haft snö. Jag har varit tvingad att mestadels sitta inne de sista veckorna efter att ha fått operationen på hälen gjord. Nu räcker det med innesittande och jag längtar efter att kunna gå ut igen utan krycka. Det blir lättare att ha med kamera och stativ då. Snart...
En fördel med att sitta inne är att Namibia-bilderna gås igenom. Vet inte hur många gånger jag tittat igenom alla tusentals bilder men hittar fortfarande nya. Just nu är jag inne på en "noggrann" genomgång igen. Dagens bild tog jag just fram. Den är från Kalahari där vi sov våra första nätter i tältet. Redan andra dagen fick vi uppleva det snabbt växlande vädret med sol och regnskurar. På natten kom åskan. Då började jag undra om det var sådant väder vi skulle få under hela resan men som tur var fick vi inte åska och regn igen innan sista veckan i Namibia.

Åska i Kalahari

En av våra första nätter i Kalahari var det rejält kallt. Dessutom började det åska framåt morgontimmarna. Åskan kom närmare och närmare, det regnade bara lite men till slut slog det hela tiden ner blixtar runt omkring oss. Att ligga i ett tält på biltaket kändes inte som någon god idé så vi kröp ner och in i bilen i stället. Där blev vi sittande några timmar med ett otroligt åskväder som hela tiden var runt oss i alla väderstreck. Hela tiden slog blixtarna ner och mullret dånade i ett.
Jag gillar inte alls åskväder så i stället riggade jag upp kameran så gott det gick innanför rutan och försökte fotografera blixtarna. Eftersom jag aldrig visste exakt var de skulle slå ner och vi hade en del träd och huset med toa och dusch runt oss så fick det bli på måfå. Även om jag inte fick många bra bilder så tog det i alla fall tankarna från det otäcka vädret. En riktigt bra bild blev det och några sisådär.
Just den här bilden skickade jag in till fotoklubbens månadstävling på temat väder, och i torsdags vann den! Så roligt! Det var tredje månaden i rad som mina bilder vann så det blev verkligen ett lyckosamt slut på året.

I det enkla

Gårdagens bild på ballongen och månen är ganska minimalistisk. Just sådana bilder tilltalar mig ofta. I dag har jag fortsatt att förbereda en bildvisning och jag hittar fortfarande nya motiv.
Just den här är en beskuren bild av en sanddyn i Namibia. Jag föll för att den var så enkel, bara tre fält och en människa. I det enkla kan man ofta hitta det sköna.

Inga drömmar längre

Härom dagen insåg jag att nu har jag i stort sett slutat att drömma om Namibia på nätterna. Det tog mer än en månad innan alla intryck var insorterade i hjärnans vindlingar. Nåja, ibland kan det poppa upp något litet igen men inte som tidigare då jag ofta vaknade och trodde att jag var kvar i Afrika.
Det är konstigt hur vi människor fungerar.
Bild från ballongfärden över Sossusvlei i Namibia.

Blå ökentimme

Blått ljus över Sossusvlei. Med lite hjälp så...

Konstfoto

Det finns så mycket att plocka fram bland mina Namibia-bilder. Dessutom är det lite kul att sitta och leka med dom. På utställningen i Kungsbacka hänger just nu den här grafiska bilden av zebror. Den var kul att göra, och dessutom verkar den uppskattas mycket.

Busigt barn

Vid vattenhålet med de många elefanterna i Etosha, Namibia, dröjde sig en av elefantungarna kvar i vattnet trots att mamman kallade på honom när alla började gå iväg. Han tyckte nog att det var mycket roligare att leka än att vandra vidare i värmen. Trots att mamman började bli irriterad ville ungen inte komma upp. För att mamma inte skulle se honom dök han ner i vattnet och stack bara upp snabeln. Han trodde nog att han skulle få vara kvar ett tag till om han gömde sig. Vi som satt runt vattenhålet och tittade på skrattade gott och jag tror att det var flera av oss som kände igen fenomenet från våra egna barn.

Sista resan

Sista dagen av resan med vår bil gick till Windhoek och biluthyrningen. Ju närmare huvudstaden vi kom desto bättre blev vägarna, bilarna blev allt fler, mörka moln skymde solen och regnet skvalade emellanåt ner på bilrutan. Våren var på väg att övergå i sommar och med det kom regnperioden, riktigt tidigt i år dessutom. I vanliga fall brukar det inte börja regna innan december och det var fortfarande bara oktober. Invånarna var överlyckliga över regnet och åskan, vi var mindre glada. Fast jag måste erkänna att det var lättare att lämna landet i regnväder än i fint solsken. Konstigt va? ;-)

Sista kvällen tillbringade vi på en fin restaurang i huvudstaden. Riktigt lyxigt kändes det även om blixtarna kontinuerligt lyste upp himlen och åskknallarna och störtregnet överröstade all konversation.

Vi sov sedan trots ovädret skönt i mjuka hotellsängar innan vi dagen efter packade om våra väskor och tog oss till flygplatsen. Efter 25 timmar från dörr till dörr var vi hemma igen. Det var en fantastisk resa med ofantliga upplevelser och många minnen. Nu får vi börja planera vårt nästa äventyr!