När man är på Svalbard så förväntar man sig att få se isbjörnar. Så hoppades jag också även om jag visste att det var osannolikt i den del av området där vi skulle vistas. Döm om min förvåning när vi redan första dagen fick veta att en isbjörn hade försökt ta sig in i Longyearbyen kvällen innan och samma morgon som vi anlände. Man fick ta till helikopter för att skrämma bort den och vi uppmanades vara vaksamma eftersom den gärna återvänder...vilket den inte gjorde.
På vår båtutflykt fick vi höra att de senaste fyra dagarna hade man sett en isbjörn vid Nordensköldglaciären så chansen att vi skulle få se den var god. Men nej, nu visade den sig inte och besvikelsen i gruppen var stor även om jag som tur var redan från början på resan flaggat för att man skulle skruva ner förväntningarna.
Resultatet på isbjörnsfronten blev tre uppstoppade och ett antal på annat sätt avbildade isbjörnar. Själv kändes det bra att jag såg många isbjörnar under förra resan upp till Svalbard men det var synd om mina gäster. Trösten var i alla fall att vi fick se jordens största däggdjur, blåvalen, under båtutflykten. Två stycken till och med. En stor och en liten cirklade runt i inloppet i Isfjorden / Adventfjorden och blåste stora kaskader. Två gånger dök också den största ner och visade sin stjärtfena. Inte illa och alltid något att minnas!
