Letar bilder...igen

Det där med att välja ut bilder inför utställningar är bland det svåraste jag vet. Främst när jag inte har någon idé om vad jag ska ha som tema. Eller rättare sagt, alldeles för många idéer om teman.

I februari har jag blivit ombedd att hänga bilder på församlingshemmet St Lars i Åsa. "Konst i Åsa" har man där med ny konstnär varje månad. Det kan vara akvareller, olja, skulpturer, ja allt som kan hänga på vägg. Nu ska det alltså bli foton. Temat är ju konst så det blir ju fråga om vad jag ska välja. Någon av alla idéerna ska nog passa. En och annan bild från Namibia kommer i alla fall att få vara med.

En selfie är en sorts spegling

Att ta en selfie till en annan nivå kan väl vara att spegla sig högt upp i en giraffs öga? Jag skymtar i fönstret på bilen och till och med en del av giraffens kropp är med. Ganska nöjd med den "selfien"

Konstfoto

Det finns så mycket att plocka fram bland mina Namibia-bilder. Dessutom är det lite kul att sitta och leka med dom. På utställningen i Kungsbacka hänger just nu den här grafiska bilden av zebror. Den var kul att göra, och dessutom verkar den uppskattas mycket.

Busigt barn

Vid vattenhålet med de många elefanterna i Etosha, Namibia, dröjde sig en av elefantungarna kvar i vattnet trots att mamman kallade på honom när alla började gå iväg. Han tyckte nog att det var mycket roligare att leka än att vandra vidare i värmen. Trots att mamman började bli irriterad ville ungen inte komma upp. För att mamma inte skulle se honom dök han ner i vattnet och stack bara upp snabeln. Han trodde nog att han skulle få vara kvar ett tag till om han gömde sig. Vi som satt runt vattenhålet och tittade på skrattade gott och jag tror att det var flera av oss som kände igen fenomenet från våra egna barn.

Törstig Springbock

Bilder med spegling i vatten har alltid fascinerat mig och det fanns det flera möjligheter att få till nu. Här är det en Springbok som dricker vatten en tidig morgon.

Elefanter på gång

En eftermiddag vid vattenhålet i Okaukuejo i Etosha började plötsligt elefanterna välla in. Något annat ord för det har jag inte. De kom från alla håll i olika stora grupper och alla med kurs på vattnet. Till slut kunde vi räkna till 48 elefanter som samtidigt var i och runt vattenhålet.  Det var magiskt.
Fotografimässigt var det inte helt lyckat för mig. Just då hade vi tagit en snabb tur till vattenhålet på vägen från affären tillbaka till tältet och jag hade bara med mig min telezoom på kameran i ryggsäcken. Svår att få översiktsbilder med den. Kul var det i alla fall att vi tog den omvägen just då. Det var maffigt att få se alla elefanterna på en gång.

Etoshas vattenhål

Man kan säga att vi kryssade oss igenom Etosha via alla vattenhål. Det är där djuren samlas, oavsett tid på dygnet. Som tur är kan man köpa en karta med alla vattenhål utmärkta så man vet vart man ska.
Avstånden är ganska långa mellan lodgerna/ campingarna så man måste noga planera dagens körning. Är man inte innanför grindarna på lodgen eller utanför parkens grindar i solnedgången så kommer man inte in resp ut och får tillbringa natten i det vilda. Det är både förbjudet och farligt så det gäller att ha stenkoll på tiden. Dessutom är det absolut förbjudet att gå utanför bilen eller sitta på bilens tak inne i parken. Dödsolyckor har hänt. Min fasa var att vi skulle få punktering men det klarade vi oss som tur var utan.
Vid vattenhålen såg vi bland annat giraffer och oryxar som även finns med på dagens bild.

A room with a view

Vi tillbringade totalt en vecka i Etosha. Innan vi kom dit var jag rädd att det skulle vara för länge men det var det inte alls. Tiden flög fram. Vi åkte igenom hela parken från väst till öst och började i den västra delen på en lodge som heter Dolomite. Där fanns ingen camping så vi fick njuta av en stuga med utsikt. Vilken utsikt sen! Där satt vi mycket på vår balkong och bara njöt av utsikten och att se alla djuren paradera framför oss. Vilken upplevelse det var!
(Mobilbild)

Med tält och kamera i Namibia

Vilket äventyr vi har varit på! Vi kom hem i går efter drygt en månad med tält, fyrhjulsdriven bil och kamera i Namibia. En resa helt på egen hand från början till slut. Totalt har vi kört ca 500 mil och upplevt massor. Det har varit utmanande, intressant, spännande, utvecklande och helt underbart. Ännu har jag inte landat här hemma och ännu mindre laddat in alla de tusentals bilder jag tagit. Det får bli allt eftersom.
Upplevelserna har varit så enormt många. Som skrämmande tur med safaribil ner till botten på världens näst största canyon, Fish river canyon. (Tur vi inte behövde köra där själva och att jag fotograferade för fullt för annars hade jag nog varit tvungen att blunda under delar av färden!) Vandring och foto bland sanddynerna och de döda träden i Sossusvlei. Dit hade jag längtat väldigt länge. En hel vecka i den jättelika nationalparken Etosha med mängder av olika djur. Känslan av att inte kunnat somna pga grodornas kväkande vid en flod och att väckas vid fyratiden av lejonens rytande helt nära tältet tidigt en annan morgon. Egentligen är resan helt obeskrivlig och så fylld av upplevelser att jag i natt fortfarande trodde att jag var kvar i Afrika och låg i tältet.
Givetvis kommer jag att återkomma med mer bilder från resan allt eftersom. Just nu kan jag i alla fall visa upp ett par zebror som en tidig morgon njöt av vattnet vid ett vattenhål i Etosha.