Vilket första halvår vi haft! Coronaviruset, eller sjukdomen Covid-19, drabbade inte bara oss i Sverige utan hela världen under våren. Aldrig hade vi väl trott att något så litet som ett virus skulle kunna ställa till det så mycket för mänskligheten på så kort tid. Sjukdomsmässigt, socialt, ekonomiskt och arbetsmässigt. Nu vet vi alla handgripligen vad en pandemi är för något.
Alla vet numera också vad social distansering, flockimmunitet och R-tal är. Det tvättas händer, spritas överallt och så många hobby-epidemiologer som Sverige fått på kort tid hade vi väl aldrig kunnat tänka oss!
Debatterna har tagit fart nu när de flesta börjat tröttna på alla restriktioner om att hålla avstånd. Trots att vi i Sverige inte på långa vägar stängt ner som de flesta andra länder så höjs rösterna om att vi styrs för mycket av myndigheterna medan andra hävdar att vi stängt ner alldeles för litet. Den svenska modellen med allas ansvar för sig själva och andra hyllas av vissa medan andra ropar på mer strikta riktlinjer och inte vill att individerna ska tänka själva. När det sedan kommer nya riktlinjer så skälls det på dem.
Flera vill ha hårdare tag med obligatoriskt munskydd mm medan andra trängs på bussar, spårvagnar och i affärer utan att tänka det minsta på smitta. För att inte tala om all trängsel i demonstrationståg och på studentfirande. Sedan ställer de sig undrande till varför vi får nya, lokala utbrott och det undras varför inte våra dödssiffror går ner snabbare. Håhåjaja.
Nåja, förhoppningsvis får vi det lite lugnare under sommaren innan en ev. andra våg drar in. Vi längtar efter att vaccinet ska komma så att vi kan börja leva våra liv igen. Om nu antikroppar och vaccin ger immunitet? Vi får väl sätta alla hobby-epidemiologer på att ta reda på det.
Nu är det i alla fall fritt fram att resa i Sverige om man är frisk men givetvis med behållande av alla restriktioner. Nys i armvecket, tvätta händerna (och en gång till för säkerhets skull), 2 m avstånd till andra, inga folksamlingar på mer än 50 personer osv.
Jag har dristat mig till att köra upp till stugan för att få hälsa på pappa. Visserligen bara utomhus på behörigt avstånd men det känns ändå skönt att ses igen för första gången på 4 månader. Telefonkontakt är väl bra men att ses är allt mycket bättre!
Givetvis har jag också spenderat några mycket tidiga morgontimmar på mossen. Det var också länge sedan jag var där. Inget har som sagt varit (och är) som vanligt!
