Fortfarande är det ganska lugnt på fotofronten. Främst åker kameran fram när jag är uppe i Hällefors. Då blir det lugna morgnar på min plats, Knuthöjdsmossen. Varje promenad ut dit är som en lugn stund för sinnet. Även om kameran nu för tiden alltid när med så kommer jag inte hem med bra bilder varje gång. Ibland är fotandet bara för "syns skull". Andra dagar har jag hur gångbara bilder som helst med mig hem.
Fick frågan om hur många gånger jag varit ute på mossen. Om jag räknar lågt (inget hjortronplockande som liten, promenader utan kamera eller analogt fotande) så säg besök ”hemma” i Hällefors bara under de senaste 12 åren, minst 6 ggr per år och genomsnitt 2 promenader på mossen per resa. Det ger minst 150 besök med kamera. Inte konstigt att det ändå finns så många bilder i arkivet. Trots allt känns ett besök hos pappa lite tomt om jag inte skulle hinna ut på en mosspromenad. Det har nog bara hänt när vädret har varit riktigt "pissdåligt" och kan räknas på ena handens fingrar. Sedan blir det inte bra bilder varje gång men det är en annan sak.
Här en bild från det senaste besöket förra helgen soluppgång med dimma och fina höstfärger. Det var promenader som gav en hel del bilder med bra väder. Ska snart upp igen och hoppas på lite frost till soluppgång då.
1 kommentar:
Slumpen? ja, kanske man kan säga så. Plötsligt dyker en mosse upp i dimman framför mina ögon. I ett lugnt, harmoniskt ljus, nästan akvarelltoner. Blir glad i hågen och undrar varför jag själv hellre skruvar för mycket på kontrastreglaget när hösten skriker färg i ens ögon. Tack för en mjuk lektion. Skall ha detta i minnet när jag fortsätter på mitt eget projekt Rogen.
Skicka en kommentar