Äntligen!

 Äntligen kunde jag ta min första promenad på många månader med kameran! Egentligen brydde jag mig inte så mycket om att fotografera som att få njuta av naturen och känna att hälen höll för åtminstone en kort sväng på min favoritplats. Nu går det åt rätt håll med stormsteg!

En annorlunda vår

Vilket första halvår vi haft! Coronaviruset, eller sjukdomen Covid-19, drabbade inte bara oss i Sverige utan hela världen under våren. Aldrig hade vi väl trott att något så litet som ett virus skulle kunna ställa till det så mycket för mänskligheten på så kort tid. Sjukdomsmässigt, socialt, ekonomiskt och arbetsmässigt. Nu vet vi alla handgripligen vad en pandemi är för något.

Alla vet numera också vad social distansering, flockimmunitet och R-tal är. Det tvättas händer, spritas överallt och så många hobby-epidemiologer som Sverige fått på kort tid hade vi väl aldrig kunnat tänka oss!

Debatterna har tagit fart nu när de flesta börjat tröttna på alla restriktioner om att hålla avstånd. Trots att vi i Sverige inte på långa vägar stängt ner som de flesta andra länder så höjs rösterna om att vi styrs för mycket av myndigheterna medan andra hävdar att vi stängt ner alldeles för litet. Den svenska modellen med allas ansvar för sig själva och andra hyllas av vissa medan andra ropar på mer strikta riktlinjer och inte vill att individerna ska tänka själva. När det sedan kommer nya riktlinjer så skälls det på dem.

Flera vill ha hårdare tag med obligatoriskt munskydd mm medan andra trängs på bussar, spårvagnar och i affärer utan att tänka det minsta på smitta. För att inte tala om all trängsel i demonstrationståg och på studentfirande. Sedan ställer de sig undrande till varför vi får nya, lokala utbrott och det undras varför inte våra dödssiffror går ner snabbare. Håhåjaja.

Nåja, förhoppningsvis får vi det lite lugnare under sommaren innan en ev. andra våg drar in. Vi längtar efter att vaccinet ska komma så att vi kan börja leva våra liv igen. Om nu antikroppar och vaccin ger immunitet? Vi får väl sätta alla hobby-epidemiologer på att ta reda på det.

Nu är det i alla fall fritt fram att resa i Sverige om man är frisk men givetvis med behållande av alla restriktioner. Nys i armvecket, tvätta händerna (och en gång till för säkerhets skull), 2 m avstånd till andra, inga folksamlingar på mer än 50 personer osv.

Jag har dristat mig till att köra upp till stugan för att få hälsa på pappa. Visserligen bara utomhus på behörigt avstånd men det känns ändå skönt att ses igen för första gången på 4 månader. Telefonkontakt är väl bra men att ses är allt mycket bättre!

Givetvis har jag också spenderat några mycket tidiga morgontimmar på mossen. Det var också länge sedan jag var där. Inget har som sagt varit (och är) som vanligt!

En kram som blev en dans

Inspirerad av reklamen?

Intimt

Dessa två hade bara ögon för varandra

Vågrörelse

En känslosam dag med både positiva och negativa förtecken. Känner för en lugn bild.

Blev inget av

Den här veckan skulle vi ha gått till julmarknaden på Liseberg någon kväll. Så blev det inte. I stället fick jag vara hemma och försöka kurera minförkylning så jag blir smittfri till jul. Nästa år kanske....känner igen de orden sedan förra året.
Får glädja mig åt en bild som är några år gammal i stället.

Alla är olika

Vi kommer alla i olika utförande men insidan är ändå likadan!

När man letar

Jag har alltid varit tveksam till att slänga bilder jag inte fastnat för efter första genomgången i datorn. Visserligen blir det mycket bilder på hårddisken men en del rensar jag så småningom ändå.

I går gick jag igenom min mapp från fotoresan till Kroatien på jakt efter en bild jag gjort i ordning. Då ser jag också på ett helt annat sätt på mina, i första omgången, ratade bilder. Som denna. Plötsligt stack den ut och jag förälskade mig i den. Kanske inte en bild som bjuder sig direkt men med en sagostämning och lite trolsk känsla tycker jag. Lite av det ljusa och det mörka. Eller det goda och det onda. Eller bara en minnesvärd morgon med soluppgång i dimman.

Lugn söndag

Tog det väldigt lugnt i dag. Skönt med sådana dagar också.

Leka med svartvitt vatten

Ett av vattenfallen i Plitvice. Stänk, dimma och motljus. Kul att göra om den till svartvitt också. Eller snarare den här grå-vita skalan som lockar mig mer just nu.

Åska i Kalahari

En av våra första nätter i Kalahari var det rejält kallt. Dessutom började det åska framåt morgontimmarna. Åskan kom närmare och närmare, det regnade bara lite men till slut slog det hela tiden ner blixtar runt omkring oss. Att ligga i ett tält på biltaket kändes inte som någon god idé så vi kröp ner och in i bilen i stället. Där blev vi sittande några timmar med ett otroligt åskväder som hela tiden var runt oss i alla väderstreck. Hela tiden slog blixtarna ner och mullret dånade i ett.
Jag gillar inte alls åskväder så i stället riggade jag upp kameran så gott det gick innanför rutan och försökte fotografera blixtarna. Eftersom jag aldrig visste exakt var de skulle slå ner och vi hade en del träd och huset med toa och dusch runt oss så fick det bli på måfå. Även om jag inte fick många bra bilder så tog det i alla fall tankarna från det otäcka vädret. En riktigt bra bild blev det och några sisådär.
Just den här bilden skickade jag in till fotoklubbens månadstävling på temat väder, och i torsdags vann den! Så roligt! Det var tredje månaden i rad som mina bilder vann så det blev verkligen ett lyckosamt slut på året.

Inte mycket fotat

Den här sommaren har bara försvunnit. Mycket saker har jag gjort men att fotografera har inte varit en av de sakerna. Jag tror aldrig att kameran har varit ute så litet på så många månader. Litet skönt har det varit att ta en paus. Det behövde jag. I höst kommer det att komma igång igen så jag är inte orolig. Kanske behöver jag bara göra annat ett tag för att få fotolusten tillbaka.
Snart bär det av till Kroatien igen för lite mer reseledarjobb. Ja inte så lite, 16 dagar i en ny resa. Så en ny utmaning är det. Men, jag gillar ju utmaningar!
En av de gånger kameran åkte fram i somras var när vi tillbringade några dagar i stugan med bl.a. dotterns hundar Ira och Freya. Det var lättare att fotografera dem i stillhet än hoppande i högt gräs!

Min dag

I dag är det min egen dag. Min födelsedag. Ute regnar det och inne känns det egentligen inte som någon annorlunda dag än annars. Det stora firandet skjuter vi på till i höst då en efterlängtad resa kommer att gå av stapeln.
Dagens bild får bli en av mina favoriter. En helt magisk morgon då jag stod och önskade mig ett motiv som sedan bara uppenbarade sig.  Ibland stämmer bara allt.

Rostigt strandfynd

Det var inte bara tibast jag fann på min promenad i helgen. Lite andra strandfynd dök upp. Som den här gamla madrassen. Hur har den kunnat flyta i havet och kastats upp på stranden? Vem kastade i den? Var? Varför?

Mot det nya

Fullproppad med information återvänder jag hemåt. Spännande!

Spännande

Just nu händer det mycket. Det känns som om jag lever min dröm.
Jag har fått nya uppdrag i sommar inom en helt annan branch än jag är van vid. En gammal dröm som går i uppfyllelse. I morgon startar andra utbildningsomgången inför det. Vad det är? Säger inget...hemligt ännu.
Samtidigt planerar vi för fullt inför en stor resa som maken och jag ska göra. Hoppas allt går i lås där också. Även det hemligt än så länge. Mycket på gång alltså....

Att se tillbaka och framåt

I mitt arkiv har jag en särskild mapp för bilder som jag nu inte tycker riktigt håller måttet. Kanske har jag beskurit dem lite konstigt, ljuset kan vara fel osv. Detta är en av de bilderna. Varför valde jag då ut en bild med ljus på bakgrunden och blomma i mörker? Kanske för att jag just då älskade mörka bilder. Tja, helt kass är den kanske inte ändå. Dessutom påminner den om att snart så är det dags att krypa i blåsippsbacken igen.

Avbrutet

En avbruten stock från Tiveden för snart ett år sedan. Annorlunda perspektiv på både det ena och det andra.

From me with love

Önskar en trevlig Alla Hjärtans Dag!

Svårkläckt

En del uppgifter är svårare än andra att lösa. De tar bara olika lång tid innan man hittar lösningen.

Stenägg i strandgräsbo januari 2017