måndag 20 november 2017

Sista resan



Sista dagen av resan med vår bil gick till Windhoek och biluthyrningen. Ju närmare huvudstaden vi kom desto bättre blev vägarna, bilarna blev allt fler, mörka moln skymde solen och regnet skvalade emellanåt ner på bilrutan. Våren var på väg att övergå i sommar och med det kom regnperioden, riktigt tidigt i år dessutom. I vanliga fall brukar det inte börja regna innan december och det var fortfarande bara oktober. Invånarna var överlyckliga över regnet och åskan, vi var mindre glada. Fast jag måste erkänna att det var lättare att lämna landet i regnväder än i fint solsken. Konstigt va? ;-)

Sista kvällen tillbringade vi på en fin restaurang i huvudstaden. Riktigt lyxigt kändes det även om blixtarna kontinuerligt lyste upp himlen och åskknallarna och störtregnet överröstade all konversation.

Vi sov sedan trots ovädret skönt i mjuka hotellsängar innan vi dagen efter packade om våra väskor och tog oss till flygplatsen. Efter 25 timmar från dörr till dörr var vi hemma igen. Det var en fantastisk resa med ofantliga upplevelser och många minnen. Nu får vi börja planera vårt nästa äventyr!

söndag 19 november 2017

Näst sista dagen



Äntligen fick vi näst sista dagen se en leopard. Det skedde hos organisationen Africat. Där har man ett seriöst program för att hjälpa leoparder, lejon och geparder. Ursprungligen gick det ut på att bara ta hand om djur som annars skulle skjutas av farmägarna. Sedan flyttas de till andra delar av landet. Nu är det en mindre del av arbetet. I stället satsar man stort på utbildning av ex. farmarna i hur man kan bedriva säker djurhållning i områden med rovdjur utan att skjuta eller skada dessa. Skola finns för barn i området med stor vikt vid allt som rör djur och natur. Allmänheten och flera skolor kan komma för att få en ökad förståelse för både rovdjuren men även miljöarbete mm. Verkar oerhört bra så vitt jag kunde bedöma.
I ett jättehägn på 22 000 hektar har man flera leoparder tillsammans med ett stort antal vanligt vilt. De jagar och försörjer sig själva med tanke på att de helst ska kunna släppas fria igen. Där finns bl.a. denna leopard som är 19 år gammal och som från början var ett keldjur i en familj. Eftersom den inte kan rehabiliteras och släppas då den är alldeles för van vid människor (även om den jagar själv) så får den vara kvar här livet ut. Den var inte tam så man kan inte gå fram till den utan fick fota från ett gömsle.

lördag 18 november 2017

Törstig Springbock



Bilder med spegling i vatten har alltid fascinerat mig och det fanns det flera möjligheter att få till nu. Här är det en Springbok som dricker vatten en tidig morgon.

fredag 17 november 2017

Elefanter på gång



En eftermiddag vid vattenhålet i Okaukuejo i Etosha började plötsligt elefanterna välla in. Något annat ord för det har jag inte. De kom från alla håll i olika stora grupper och alla med kurs på vattnet. Till slut kunde vi räkna till 48 elefanter som samtidigt var i och runt vattenhålet.  Det var magiskt.
Fotografimässigt var det inte helt lyckat för mig. Just då hade vi tagit en snabb tur till vattenhålet på vägen från affären tillbaka till tältet och jag hade bara med mig min telezoom på kameran i ryggsäcken. Svår att få översiktsbilder med den. Kul var det i alla fall att vi tog den omvägen just då. Det var maffigt att få se alla elefanterna på en gång.

torsdag 16 november 2017

Etoshas vattenhål



Man kan säga att vi kryssade oss igenom Etosha via alla vattenhål. Det är där djuren samlas, oavsett tid på dygnet. Som tur är kan man köpa en karta med alla vattenhål utmärkta så man vet vart man ska.
Avstånden är ganska långa mellan lodgerna/ campingarna så man måste noga planera dagens körning. Är man inte innanför grindarna på lodgen eller utanför parkens grindar i solnedgången så kommer man inte in resp ut och får tillbringa natten i det vilda. Det är både förbjudet och farligt så det gäller att ha stenkoll på tiden. Dessutom är det absolut förbjudet att gå utanför bilen eller sitta på bilens tak inne i parken. Dödsolyckor har hänt. Min fasa var att vi skulle få punktering men det klarade vi oss som tur var utan.
Vid vattenhålen såg vi bland annat giraffer och oryxar som även finns med på dagens bild.

onsdag 15 november 2017

A room with a view



Vi tillbringade totalt en vecka i Etosha. Innan vi kom dit var jag rädd att det skulle vara för länge men det var det inte alls. Tiden flög fram. Vi åkte igenom hela parken från väst till öst och började i den västra delen på en lodge som heter Dolomite. Där fanns ingen camping så vi fick njuta av en stuga med utsikt. Vilken utsikt sen! Där satt vi mycket på vår balkong och bara njöt av utsikten och att se alla djuren paradera framför oss. Vilken upplevelse det var!
(Mobilbild)

tisdag 14 november 2017

Ökenelefanter bakifrån




I Damaraland träffade vi för första gången på ökenelefanterna. Det är afrikanska elefanter som huvudsakligen lever under hårda förhållanden med liten tillgång till mat och vatten under stora delar av året. Därför är dessa "elliesar" som de kallade dem betydligt mindre än sina släktingar i ex. Etosha där tillgången på mat och vatten är bättre.
Emellanåt när jag fotograferade både elefanter och andra djur så kände jag att de inte ville vara med på bild för de vände baksidan mot mig. Jag tror nog att jag skulle kunna göra en hel utställning med bara djurbaksidor. Lite tråkigt skulle det förstås vara. Som tur är så har jag ett antal bilder från andra sidan också ;-)

måndag 13 november 2017

Mot Damaraland




Vi fortsatte mot Damaraland med några stopp på vägen. Det är väldigt olika kvalitet på underlaget man kör på och naturen växlar också snabbt. Oftast var landskapet helt platt och vägen fortsatte rakt i mil på mil. Ofta var den väldigt bred med mycket grus eller sand men mycket "tvättbräda" så det gällde att välja var man skulle köra. Även om det är vänstertrafik så kan man välja sida utifrån vägunderlaget när man är ensam. Det gick ibland mellan 30-60 min utan att vi mötte eller blev omkörd av någon annan bil så det blev en del körande på höger sida också. Sedan kom man plötsligt in i en flodfåra där i och för sig vi inte såg mycket vatten nu men träden grönskade och man såg tydligt var vattnet kommer att strömma fram snart. Det var över huvudtaget inte många ställen där vi behövde köra igenom vatten och det var vi bara tacksamma för. Lite senare på säsongen är det betydligt svårare att komma fram.

söndag 12 november 2017

Pälssälar i Cape Cross



Norr om Swakopmund ligger Cape Cross. Dit tar man sig på saltvägar och sista biten kan man lukta sig till var det är för tusentals pälssälar luktar en hel del!
Överallt låg det sälar och inte var de rädda heller. Man fick nästan kliva över dem för att komma fram. Som tur var så hade man byggt gångbroar på de flesta ställena men även där hade sälarna lagt sig. Det blev en del bilder!

lördag 11 november 2017

Swakopmund




Några dagar senare var vi uppe i staden Swakopmund. Den är en tvillingstad till Walvis Bay, Namibias tredje stad. Det är Swakopmund som är den största turiststaden av de två och den vackraste. Där finns diverse äventyrsutflykter som tex att åka sandboard nerför sanddynerna, köra fyrhjulingar i sanden, paddla kajak, segla, fiska, åka ballong med mycket mera.
Jag valde att åka på en utflykt ut i öknen för att lära mig mer om alla smådjur som finns där, bl.a. ormar, skorpioner, spindlar och som på bilden geckoödlor. Det var en intressant halvdag som jag hade nytta av under resten av resan. Nu visste jag ju hur ingångsöppningarna till några nattjagande giftspindlars bon såg ut så vi kunde akta oss för dem. Det sägs att man inte dör av deras bett men om man blir biten så gör det så ont att man önskar att man hade gjort det. Hua!