Som jag berättade i går är bara 20% av vägarna belagda, övriga är grus, sand, sten, salt och diverse annat underlag. En del är svårare att köra på än andra och kräver fyrhjulsdrift så det var skönt att vi hade det.
Bilden visar en väg i Fish river canyon. Som tur var körde vi inte själva här utan var på en utflykt med safaribil. Det var allt lite otäckt det med. Innan man får åka med måste man skriva på en försäkran om att man är medveten om att utflykten är förenad med mycket stora risker och att man avskriver sig all rätt till ev. ersättning om något händer. Sedan får man kliva upp i bilen.
En del av vägen kallas "Pass of Terror" och den var allt värre än den värsta berg- och dalbana. Dessutom så skakig att jag inte fick några riktigt bra bilder därifrån. Man fick hålla fast sig i första hand. När vi kom tillbaka kunde man köpa en T-shirt med "I survived the Pass of Terror". Den kanske jag skulle ha köpt...
Vägen på bilden går inte heller av för hackor. Den hänger delvis löst från underlaget och lutar emellanåt ut mot stupet. Maken och jag diskuterade vilket som var värst: att få möte eller punktering. Att vi skulle välta ner i stupet ville vi inte ens diskutera. Som tur var slapp vi alla dessa problem den här gången! En bra träning för vad som komma skulle under månaden var det i alla fall att få åka med någon annan först. Vi fick en påminnelse om och en helt annan syn på det här med vikten av att sänka lufttrycket i däcken och att ingen väg är omöjlig bara lite olika svårt att ta sig fram på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar