Det där praktiska

Lika bra att erkänna direkt: Vi var alldeles för sent ute!

För det första tyckte jag att jag var tidigt ute när jag började planera och boka ett år i förväg. Egentligen var det nog så att vi hade tur som fick plats på de campingar och lodger vi önskade, (eller i alla fall på de flesta). Väl på plats förundrades många över att vi börjat planera så sent. Många hade bokat upp till tre år i förväg. Just under högsäsongerna, som oktober räknas in i, blir allt mycket snabbt fullbokat. En del campingar har kanske bara 4-5 platser så man kan förstå att det är slagsmål om platserna. De mest attraktiva lodgerna har också fullbokade rum ännu längre i förväg.Vår tur var nog att jag tidigt insåg att det kostade lika mycket att ta hjälp av en inhemsk agent som bokade allt enligt min planerade lista som att sitta på nätet och boka allt själv. Det sparade mycket tid och frustration. Dessutom visade det sig att agenterna har bokat upp en hel del attraktiva platser långt i förväg så det underlättade ju för oss!

För det andra var vi definitivt bland de äldsta som reste på det här sättet. De flesta camparna var mellan 30-40 år och vi var inte många runt 60 och äldre. Men, vad gjorde det? Vi trivdes och hade kul. Just när man befinner sig på en sådan här resa så är alla i samma situation, oavsett ålder, och man träffar många trevliga människor, utbyter rese-erfarenheter och tipsar varandra.

Det är absolut inte heller så vanligt att svenskar åker på en "self-drive" så som vi gjorde. Det vanligaste är att man träffar tyskar, tyskar, tyskar och tyskar. Så bl.a. en del fransmän, holländare, belgare, spanjorer och engelsmän. Några amerikaner och australiensare också men vi träffade bara ett ungt, svenskt par (som endast körde igenom den allra mest södra delen av landet på sin färd mellan Sydafrika till Botswana). De övriga ca 40 svenskar vi träffade under vår månad tillhörde två olika gruppresor som färdades i buss och bodde på hotell/lodger under hela resan. Några grupper från fr.a. Tyskland och Frankrike reste runt i buss och bodde i exakt likadana små marktält runt sin buss på campingen. De hade oftast med sig afrikansk personal som lagade mat, reste tält osv.

Vad gäller tält så tyckte jag innan resan att min gräns gick vid att bo i taktält i stället för marktält. Det där med skorpioner, giftspindlar och ormar i tältet lockade mig inte alls. Jag tycker fortfarande att det är bäst med taktält även om nackdelen är att man måste ta ner tältet varje gång man ska ut på utflykt. Det finns ju ingen knapp att trycka på för att få upp och ner tältet så en del meckel blir det. Första gången vi skulle sätta upp tältet tog det ca en timme men efter ett tag var vi nere under 10 minuter. Att ta ner det tar lite mer tid då man måste vara noga med packningen för att få igen ytterhöljet. Det tog kanske 15 min efter tränande. Dessutom krävs en del klättrande på ex. de höga hjulen för att få till det där med tälten. Jag trodde innan att det skulle vara lite jobbigt att klättra upp och ner på stegen till tältet men det var inga problem alls. Lite längre tid tog det innan jag lärde mig att stå uppe på de höga hjulen utan att hålla mig för att få båda händerna fria för att ex.v. få upp tältpinnarna. Man lär sig även om det givetvis skulle varit lättare att vara 30 år och hoppa upp på biltaket för att fixa allt vilket vi bara avundsjukt kunde se på när några av våra tältgrannar gjorde.

Vad var det viktigaste innan resan? Planering, planering och planering. Jag läste oerhört mycket innan och planerade hela resan själv. Det innebar att vi visste vart vi skulle och vilka alternativa vägar, utflykter osv. som fanns. Vi sparade mycket tid och bekymmer genom att vara så förberedda och dessutom ha planerat all packning noga (som kläder, campingtillbehör etc). Viktigt är också att tidigt börja med vaccinationer, intyg, extra försäkringar och allt annat som behövs. Till och med inköpslistan som skulle klaras av första dagen i Windhoeks största matvaruaffär var klar innan vi reste och det funkade bra. Det gällde att komma iväg så snabbt som möjligt från stan när vi fått ut bilen och skulle ta oss ca 3 timmar söderut till första campingen i Kalahari-öknen. Man får inte köra efter mörkrets inbrott så det gällde att vara framme innan solnedgången kl 18. (Biluthyrarna har t.o.m inskrivet i avtalen att man inte får köra i mörkret bl.a. på grund av olycksrisken med djur på vägen.)

Bilden (rent dokumentär) är från en av alla campingar. Den visar främst tältet även om vidvinkeln gör att det ser större ut än vad det i verkligheten är. Kabeln i underkant går från kylskåpet till eluttaget på campingplatsen (inte så vanligt att det fanns). Alla campingplatser hade någon sorts toalett, från bara en torrtoa med ett litet staket runt delar av den till fina hus (oftast gemensamma för alla camparna) med toa, dusch, disk- och tvätthoar. Ofta då till och med med varmvatten (om man inte var för sent uppe och varmvattnet var slut). Nästan alla campingplatser hade en grillplats (grilla heter braii och verkar vara det viktigaste i namibiernas mat-liv) och en soptunna. En del hade en vattenpost och lyxvarianten hade som sagt eluttag och till och med egen ablution (dvs toa och dusch samt ibland tvättho).
Nu får det vara nog med det praktiska. Förhoppningsvis kommer det mer om själva resan i morgon.