Ibland är livet som plattor. Allt passar i vartannat och är regelbundet och lätt. Sedan faller en platta, och en till, och en till. Oftast faller många samtidigt och kan lämna stora hål efter sig.
När bilden då blir oregelbunden och oförutsägbar gäller det att bestämma sig för hur man vill se det.
Antingen som en störning, och en större eller mindre katastrof.
Eller också ser man mönstret som spännande, som början på något nytt, som en utmaning.
Jag väljer det senare.
Bilden är från förra veckan i en gränd i Los Christianos på Tenerifa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar