I går blev jag riktigt arg. Det syns säkert i mitt inlägg från gårdagen.
Alltsedan jag var liten har jag levt med Knuthöjdsmossen. Först som ett hjortronställe (med mycket myggor) och nu under många år som fotoställe. Alltsedan spången byggdes på 70-talet har turerna ut där blivit allt frekventare och nu de senaste 10 åren sedan jag skaffade en digital systemkamera även med den. Jag besöker mossen året om ca var 6-8 vecka när jag är "hemma" i Hällefors och hälsar på. Det ska vara väldigt dåligt väder för att jag inte går en sväng där. Mossen är för mig en stor källa till rekreation, inte minst när jag kan gå där ute själv under höst, vinter och vår. För egentligen är jag inte fågelfotograf utan mer landskapsfotograf och det är just landskapet och dess årstidsväxlingar jag njuter mest av.
De senare åren har jag märkt att antalet smålomspar som häckar på de gölar man ser från spången blivit allt färre. Antalet man hör längre ut är också färre. Samtidigt ser man allt fler (främst fotografer) som lämnar spången och tar sig stora friheter när de ger sig ut i naturen. Det finns regler för att skydda fåglarna under häckningsperioden, man ska hålla sig till markerad spång och led. Spången är mycket smal och att man måste ta ett steg vid sidan om för att släppa fram andra är inte det jag menar utan när man med stora kliv ger sig ut långt från spången på ställen som inte tillåter det. Detta inträffar titt som tätt och jag har vid flera tillfällen försökt påtala det olämpliga i detta förfarande. Oftast möts det av tystnad men ibland får jag en svordom eller rent av hotelse tillbaka. Många anser att de varit ute på mossen många gånger och minsann vet vad som gäller och att "ett litet avsteg" från deras sida minsann inte spelar så stor roll. De tänker inte på att en enda störning kan störa ett pars häckning det året För inte så länge sedan var det till och med någon som körde med en drönare över en häckade hona! Inte klokt!
När jag i förrgår såg en bild på Facebook där en fotograf ånyo står långt från spången på Knuthöjdsmossen kunde jag inte hålla tyst utan skrev ett inlägg. Jag trodde inte att mitt inlägg skulle ge så stort gensvar. Kanske inte i antalet delningar, kommentarer och Gilla men i antalet mail och PM. Alla håller med om att det var på tiden att någon röt till. Inte en enda negativ kommentar (mer än "förklaringar"på en kommentar från mig på inlägget från en av de män som är aktuell). Inläggen med bilderna jag reagerade på är nu raderade av de som lade ut dom så kanske har det hela haft någon effekt.
Samtidigt la jag ut ett inlägg här på bloggen i går och länkade till det på FB. Hitintills, på mindre än ett dygn, har jag haft över 1200 besökare på bloggen mot normalt 50-100 st. på en dag. Så frågan engagerar i alla fall och mitt budskap verkar ha nått ut. Hoppas nu bara att detta för fåglarnas skull leder till att färre bryter mot reglerna på Knuthöjdsmossen och i alla andra områden i naturen.
För fåglarnas skull och vår framtida möjlighet att kunna njuta av denna speciella natur under sommaren hoppas jag att vi alla hjälper till att påminna varandra om vad det är som gäller när vi vistas i naturen. Som jag skrev i går: Om vi tigande ser olämpligt beteende ske så ger vi vårt tysta samtycke till det och är lika stora naturbovar själva!
Dagens bild är från Knuthöjdsmossen november 2015. En tid på året när det är fritt fram att lämna spången och njuta av mossen även med snö och frost på marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar