Havskräftor

I min ungdom betydde kräftor bara insjökräftor. Uppvuxen i Bergslagen var det bara det vi kände till och älskade att äta. Dessutom bodde det en hel del kräftor i sjön vid stugan och vi brukade snorkla och titta på dem på sommaren. De var snabba att gömma sig när vi kom nära. Däremot fiskade vi dem aldrig vid stugan. Det fick jag vara med några gånger i andra sjöar. Stor spänning mitt i natten när man fick sätta i mjärdarna och håvarna och sedan sitta vid elden och äta några färska kräftor direkt ur kastrullen. Lyckan var som störst när man var den som drog upp den första kräftan. Sorgen var däremot väldigt stor när kräftpesten kom på 70-talet och raderade ut hela beståndet.
Sedan jag flyttade ner till västkusten har jag fått lära mig äta havskräftor också. Det tog några år att börja gilla dem men nu äter jag dem gärna.
I grannhamnen ligger en yrkesfiskare och han har köpt nya kräftburar. De blev till ett roligt, lite grafiskt mönster med fina färger tycker jag. Kul att hitta det på en snabb lunchpromenad i dag med dotterns hund.