I förra veckan fick jag en kommentar att en bild jag visade på fotoklubben var en "typisk Birgittabild". Det startade igen mina tankar om vad som gör att vi ibland har tydliga "fingeravtryck" i våra bilder. Att vi gör personliga naturbilder. Vad är det som gör att man kan se vem som tagit bilden? Hur ser mina fingeravtryck ut?
Den här bilden skulle kunna stämma med min tanke om hur ett av mina fingeravtryck ser ut. Men, är det så? Håller ni som brukar komma in här på bloggen med mig? Är detta en "typisk Birgittabild"?
Bilden som gav upphov till kommentaren har jag inte visat här på bloggen ännu och väntar (åtminstone till i morgon) med att visa den.
Den blå dagen, Åsa 15 jan 2011
4 kommentarer:
Hei! jeg har ikke sett alle dine bilder. men noen de siste månedene. Ser at du liker veldig godt høydeformatet i bildene. Det gir et annet bilde. Jeg liker dine bilder veldig godt!
Tja jag vet inte vad som är en typisk "Birgittabild" då jag inte följt dina verk riktigt så ingående. Just den här bilden gillade jag direkt iaf. Den känns äkta, personlig och ärlig på nåt sätt. Sånt syns i bilder tycker jag. Gillar alla linjer och mönstret i isen. Marken kommunicerar fint med himlen och det märks att du tänkt till när du gjorde bilden. Mycket fint!
Tror att det är med våra bilder som med vår handstil. Den går att tillfälligt förvanska men den sitter där i märgen.
James
En mycket snygg och behaglig bild! Jag har en känsla av att du ofta gör bilder med en sparsmakad färgskala och få detaljer, ofta i stående format dessutom. Så visst är väl detta en typisk Birgittabild!
/Kerstin
Skicka en kommentar