Färgklick

Gårdagens text till min bild speglade ett stort steg i min utveckling som fotograf. På Terjes kurs i somras sa han "min bild är min". Jag har tänkt mycket på det och nu har det börjat mogna. De bilder jag tar har jag tidigare bara haft liggande i datorn. Kanske visat familjen som en enstaka bild t.ex. som skrivbordsunderlägg men mycket sällan skrivit ut. Varför? För att jag inte insett att Min bild är Min. Inte beroende av att den ska vara "bra" för andra. För mig betyder den något som kanske inte andra ser. Då är den bra för mig. Att visa bilderna i en blogg var ett stort steg som nu känns bra men var väldigt skrämmande i början. När jag i dag inser att det varit 500 nedladdningar av blogsidorna på 2 veckor börjar jag förstå att mitt beslut att våga stå för mina bilder och starta bloggen så även andra kan se dem är rätt. Mina bilder är mina men verkar betyda något även för andra. Då känns det dubbelt bra.

Det är också roligt att få vara med på sin egen resa i bildseendet. Min egen upplevelse av mina bilder lyfter också ett steg när min egen utveckling går framåt. Då är också feed back viktigt, egen till andra och andras till mig. Även om det fortfarande känns lite otäckt att få sina bilder bedömda så är det lättare nu när jag vet att bilderna alltid är "mina".

Minns fortfarande känslan när jag åkte hem från Mullsjö förra året. Det var ett riktig glädjefyllt "aha" efter kursen men ledde inte då till någon större förändring i praktiken i mitt fotograferande. Kameran låg mest i sin väska under året som följde. Av olika anledningar. Inte innan jag kom till Mullsjö i år igen insåg jag förändringen. Terje sa i utvärderingen att han såg en stor skillnad i mitt bildseende mellan de båda somrarna och det känner jag också själv. Jag mognar långsamt.

Bilden ovan kallar jag Färgklick. Jag är säker på att många tycker att den är "rörig" men det är nog det jag ser i den. Kontrasten mellan den enkla fjärilen på stenen och den röriga omgivningen. Som livets olika komponenter, plus och minus, upp-och nedgångar. Bilden tilltalar mig men det betyder ändå inte att det är en bild jag skulle hänga på väggen i vardagsrummet. Förresten hänger ingen av mina bilder där, ännu. Det blir nästa steg.

Att vi inte alla ser samma saker även om vi är på samma plats samtidigt kan också beskrivas som samtalet mellan min dotter och mig när jag tog bilden. Vi var på promenad och jag ville stanna för att fotografera fjärilen. Hon står en bit bort och ser mig huka mot marken samt ser en fjäril. När hon hört ett klick från kameran ser hon fjärilen flyga men jag står kvar och fortsätter fotografera. Hon tolkar situationen utifrån sitt synintryck och säger försynt: "Mamma...fjärilen har flugit iväg!". Jag reser mig och säger Va? varvid fjärilen jag fotograferade också flyger iväg.

Titeln på bilden är ju ganska given egentligen. Men, ett annat arbetsnamn var Flugan. Vi ser inte alltid spännande detaljer i den röriga omgivningen utan stirrar oss blinda på oredan i bilden, och i livet. Såg du flugan innan du började läsa texten?