Rörelse

Vatten i rörelse från vår utflykt till Jonsered för drygt en vecka sedan.

En mossbild till

Letade de senaste dagarna i mitt arkiv med mossbilder och fick en sådan längtan efter att komma upp dit igen. Det dröjer ett tag till innan jag kan komma ifrån men en bild till kan jag ju gotta mig åt.

Knuthöjdsmossen april 2016
(161852)

Stort genomslag

I går blev jag riktigt arg. Det syns säkert i mitt inlägg från gårdagen.
Alltsedan jag var liten har jag levt med Knuthöjdsmossen. Först som ett hjortronställe (med mycket myggor) och nu under många år som fotoställe. Alltsedan spången byggdes på 70-talet har turerna ut där blivit allt frekventare och nu de senaste 10 åren sedan jag skaffade en digital systemkamera även med den. Jag besöker mossen året om ca var 6-8 vecka när jag är "hemma" i Hällefors och hälsar på. Det ska vara väldigt dåligt väder för att jag inte går en sväng där. Mossen är för mig en stor källa till rekreation, inte minst när jag kan gå där ute själv under höst, vinter och vår. För egentligen är jag inte fågelfotograf utan mer landskapsfotograf och det är just landskapet och dess årstidsväxlingar jag njuter mest av.
De senare åren har jag märkt att antalet smålomspar som häckar på de gölar man ser från spången blivit allt färre. Antalet man hör längre ut är också färre. Samtidigt ser man allt fler (främst fotografer) som lämnar spången och tar sig stora friheter när de ger sig ut i naturen. Det finns regler för att skydda fåglarna under häckningsperioden, man ska hålla sig till markerad spång och led. Spången är mycket smal och att man måste ta ett steg vid sidan om för att släppa fram andra är inte det jag menar utan när man med stora kliv ger sig ut långt från spången på ställen som inte tillåter det. Detta inträffar titt som tätt och jag har vid flera tillfällen försökt påtala det olämpliga i detta förfarande. Oftast möts det av tystnad men ibland får jag en svordom eller rent av hotelse tillbaka. Många anser att de varit ute på mossen många gånger och minsann vet vad som gäller och att "ett litet avsteg" från deras sida minsann inte spelar så stor roll. De tänker inte på att en enda störning kan störa ett pars häckning det året För inte så länge sedan var det till och med någon som körde med en drönare över en häckade hona! Inte klokt!
När jag i förrgår såg en bild på Facebook där en fotograf ånyo står långt från spången på Knuthöjdsmossen kunde jag inte hålla tyst utan skrev ett inlägg. Jag trodde inte att mitt inlägg skulle ge så stort gensvar. Kanske inte i antalet delningar, kommentarer och Gilla men i antalet mail och PM. Alla håller med om att det var på tiden att någon röt till. Inte en enda negativ kommentar (mer än "förklaringar"på en kommentar från mig på inlägget från en av de män som är aktuell). Inläggen med bilderna jag reagerade på är nu raderade av de som lade ut dom så kanske har det hela haft någon effekt.
Samtidigt la jag ut ett inlägg här på bloggen i går och länkade till det på FB. Hitintills, på mindre än ett dygn, har jag haft över 1200 besökare på bloggen mot normalt 50-100 st. på en dag. Så frågan engagerar i alla fall och mitt budskap verkar ha nått ut. Hoppas nu bara att detta för fåglarnas skull leder till att färre bryter mot reglerna på Knuthöjdsmossen och i alla andra områden i naturen.
För fåglarnas skull och vår framtida möjlighet att kunna njuta av denna speciella natur under sommaren hoppas jag att vi alla hjälper till att påminna varandra om vad det är som gäller när vi vistas i naturen. Som jag skrev i går: Om vi tigande ser olämpligt beteende ske så ger vi vårt tysta samtycke till det och är lika stora naturbovar själva!

Dagens bild är från Knuthöjdsmossen november 2015. En tid på året när det är fritt fram att lämna spången och njuta av mossen även med snö och frost på marken.

Nu har jag blivit riktigt arg!

I dag kokade jag över. Det är inte ofta jag gör det men det händer. På Facebook såg jag i går bilder av en fotograf som står mitt ute i naturen på Knuthöjdsmossen. Det är inte första gången det händer och jag har givetvis också sett det hända ute på mossen. Oftast försöker jag säga till. Detta att folk inte respekterar reglerna som finns mot att kliva av spången under häckningstid och gå längre ut är ju inte klokt. Ett sådant beteende skrämmer fåglarna, inte minst smålommen, och är anledningen till att så få par häckar där ute nu mot för bara några få år sedan. Så respektlöst mot fåglarna!
Att vederbörande sedan i dag ursäktar sig med att det inte var några fåglar där just då är höjden. Så klart att det inte är fåglar där som man ser just då, men kanske ligger det ägg eller ungar i ett bo alldeles i närheten! Senaste kommentaren på FB från dessa män som dessutom anser sig vara specialister på lommar är ännu sämre: "Lommarna har knappt parat sig och det finns inga bon ännu. Vi har erfarenhet sedan många år tillbaka". Ger inte mycket för den "erfarenheten".
Länsstyrelsen i Örebro län håller på och utreder om Knuthöjdsmossen och mossarna omkring ska bli fågelskyddsområde pga alla störningar och effekten det har på den känsliga situationen för lommarna. Det är ett sätt att hjälpa dom och jag förstår tanken. Samtidigt innebär det att vi alla inte får någon eller endast begränsad tillgång till att se smålommen under häckningstiden. Det blir resultatet av att några få inte kan hålla fötterna på markerad spång och leder!
Låt oss hoppas att det ändå blir möjligt att gå på vissa delar även framöver och låt oss i alla fall slippa se människor i verkligheten och på bilder som ger sig ut i naturen på fel tid. Om vi inte gemensamt protesterar när vi ser sådant här så innebär ju vårt passiva beteende att vi håller med om tokigheterna!

Knuthöjdsmossen i dimma, oktober 2015

Gäddevik i vårskrud

Bokskogen är så fantastisk just nu. Den skira grönskan får mig att känna mig så lugn och harmonisk. Synd att man aldrig kan återskapa det exakt i en bild. Våra ögon är så fantastiskt mycket bättre på det där med färger.
Testade dubbelexponering i Gäddevik förra helgen. Det är inget jag ägnar mig åt så ofta men nu ville jag se hur mycket oskärpa jag skulle lägga på ena exponeringen. Blev ok i alla fall.

Näsbokrok i regn

Det är roligt att plocka den ena bilden efter den andra ur de senaste veckornas bildskörd. Känns nästan som att ha en påse smågodis att äta ur. Tiden räcker inte till att ta alla bilder på en gång. Om jag äter ur hela godispåsen på en gång så mår jag ju illa så det är nog även rätt taktik att bara ta några få bilder i taget. Då hinner jag ju njuta mer totalt sett.
Dagens bild är från vår regniga kväll på Näsbokrok förra helgen. Färger kommer fram så mycket tydligare i sådant väder och lång exponeringstid gav annorlunda struktur inte bara i vattnet utan även i tången.

Rostigt rör

Gillade fototuren till de gamla fabrikerna i Jonsered. Lite andra motiv än vad jag brukar fota.

En skönhet i det slitna

Det finns en speciell charm i det slitna och gamla. Som här en helt vanlig tegelvägg från helgens foto i Jonsered. Den väggen vittnar om många års användning.

Mjölskär

Just nu har jag mycket osorterade bilder från de senaste tre veckorna. Hinner inte riktigt med men det får bli en fråga för regniga dagar framöver.
En av bilderna jag plockat fram i alla fall är en bild på Mjölskär i solnedgången för några veckor sedan. Den gillar jag mycket.

Jaga dimma

I går när vi fotade i Gäddevik så önskade jag att det skulle ha varit dimma i bokskogen. Därför var jag glad när jag vid lunch i dag såg att morgondimman låg kvar hemma och begav mig tillbaka till viken med kameran. Inte var det dimma där inte. Solen sken emellanåt så det blev lite annat fotande en kort stund. Bland annat hittade jag spännande mönster i frömjölet som flöt på det stilla vattnet. Lite pillande i LR för att framhäva färgerna blev det vid hemkosten. Jag tycker att det blev en lite annorlunda bild.