Hundspann

Normalt tänker man väl på hundspann på snö men det går alldeles utmärkt att köra på hjul också. Hundarna är lika glada att få dra då men man behöver stanna ofta för att ge dem vatten när de inte kan ta sig lite snö i farten.
De av oss som ville fick köra spannet med två passagerare i varje och alla hjälptes åt att sätta på och av selarna. Även om hundarna bor ute i en hundgård och är mer eller mindre vilda så var de otroligt keliga och glada när vi klappade om dem. Dessutom kunde de knappt bärga sig innan vi släppte på bromsen så de fick springa ut och dra slädarna. Jag tror att både människor och hundar njöt av turen som för vår del avslutades med kaffe och kaka inomhus.

En katt bland hermelinerna

En katt bland hermelinerna brukar man ju säga när någon är på fel plats. Det måste ju också gälla i fåglarnas rike.
När jag gick igenom mina bilder från fågelberget Diabas så fick jag plötsligt se att där inte bara satt Spetsbergsgrisslor på klippan. En Lunnefågel hade hittat dit också. Den såg jag inte när vi gungade i båten. Kul och det blev en annorlunda bild än jag tänkt mig.
Kan du se Lunnefågeln?

Världens största däggdjur

När man är på Svalbard så förväntar man sig att få se isbjörnar. Så hoppades jag också även om jag visste att det var osannolikt i den del av området där vi skulle vistas. Döm om min förvåning när vi redan första dagen fick veta att en isbjörn hade försökt ta sig in i Longyearbyen kvällen innan och samma morgon som vi anlände. Man fick ta till helikopter för att skrämma bort den och vi uppmanades vara vaksamma eftersom den gärna återvänder...vilket den inte gjorde.

På vår båtutflykt fick vi höra att de senaste fyra dagarna hade man sett en isbjörn vid Nordensköldglaciären så chansen att vi skulle få se den var god. Men nej, nu visade den sig inte och besvikelsen i gruppen var stor även om jag som tur var redan från början på resan flaggat för att man skulle skruva ner förväntningarna.

Resultatet på isbjörnsfronten blev tre uppstoppade och ett antal på annat sätt avbildade isbjörnar. Själv kändes det bra att jag såg många isbjörnar under förra resan upp till Svalbard men det var synd om mina gäster. Trösten var i alla fall att vi fick se jordens största däggdjur, blåvalen, under båtutflykten. Två stycken till och med. En stor och en liten cirklade runt i inloppet i Isfjorden / Adventfjorden och blåste stora kaskader. Två gånger dök också den största ner och visade sin stjärtfena. Inte illa och alltid något att minnas!

Kunde inte låta bli

Landskapet på Svalbard är ofta väldigt grafiskt. Mycket svart och vitt. Det gillar jag mycket!
Här har jag gått en lite annan väg när jag framkallade bilden. Den är överexponerad med flit i kameran men i stället för att göra den svartvit som jag först tänkt mig kunde jag inte låta bli att förstärka färgerna i stället. Resultatet blev mitt första konstfoto från den här resan. Jag blev ganska nöjd med resultatet.

Till värmen och kylan

De senaste tre veckorna har det hänt mycket. Först var jag iväg på årets första resa till Opatija i Kroatien. Varmt och skönt var det så första Medelhavsdoppet fick gå av stapeln. Det verkar bli ett antal till innan sommaren är över.

Under den senaste veckan har jag hunnit med en resa till Svalbard också. Från värme till kyla alltså. Ut med baddräkten ur jobbreseväskan och in med termobyxor, mössa och vantar. Det är omväxlande att vara reseledare och jag njuter!

Till Svalbard fick den "riktiga" kameran följa med för ovanlighetens skull. Kunde ju inte motstå möjligheten att få fotografera på Svalbard igen. Det var verkligen värt de extra kilon jag fick släpa på med kamera och långa teleobjektivet. Nyss sparade jag ner råfilerna på datorn så det lär bli mer minnesbilder här de närmaste dagarna allteftersom jag hinner gå igenom dem.

Solens uppgång

I lördags morse på Knuthöjdsmossen var det dimma men ändå soluppgång. Som vanligt ökade sedan dimman igen när solen steg innan dimman till sist försvann. Lite speciellt är det allt med soluppgång i dimma.

En till från den magiska morgonen

Sköna morgnar kan också ge sköna bilder...

Knuthöjdsmossen 19 maj 2018

Äntligen tillbaka igen på Knuthöjdsmossen!

Det var länge sedan jag tog en promenad på Knuthöjdsmossen. I morse klocka 4 var det dags igen. Helt ensam vandrade jag runt i dimman med kameran och hörde göken gala, småfåglarna kvittra och smålommen ropa. Främst var det landskapet jag saknat. Visst fanns det några par med smålom som jag såg i dimman men även om jag tog några bilder av dem också så var jag inte i första hand ute för att se och fotografera fåglarna.
Den här morgonen njöt jag verkligen av stillheten, lugnet, ensamheten, soluppgången och att jag äntligen kunde promenera på mossen igen. Hoppas att det blir fler besök ute på mossen i sommar!

Liljekonvaljer

Det har inte blivit så mycket fotograferat under det senaste halvåret. När jag nu tillbringar några dagar i stugan mitt bland alla liljekonvaljer gick jag äntligen ut med kameran för att njuta lite av macrofoto i det gröna. Så småningom kommer jag nog igång igen!

Ny utställning

Nu närmar sig tidpunkten för nästa fotoutställning. På Kristihimmelfärdsdagen torsdag den 10 maj klockan 11-14 är det Vernissage på Villa Maritim i Marstrand för utställningen "Med kamera och tält i Namibia". Den innehåller även några nya bilder som jag inte visat på utställning tidigare.
Klockan 14-15, även det på Villa Maritim, blir det bildvisning med berättelsen om vår resa till Namibia i höstas. Maken och jag reste runt i landet i drygt en månad på egen hand med fyrhjulsdriven bil, taktält och givetvis kamera. Spännande var det och en annorlunda upplevelse som jag kommer att berätta om.
Välkomna!