Det finns bilder som kanske inte ses som något särskilt av andra men som kan betyda mycket bara för mig själv. Som denna.
Det är en fotografiskt ganska dålig bild, suddig, tråkig och kanske helt intetsägande för de flesta. Vädret var inget vidare med regn och mycket vind som slet i kameran. För mig är bilden fantastisk och det beror inte på själva bilden eller motivet utan omständigheterna den togs under.
I början av december opererades jag i ena hälen och i helgen har jag för första gången sedan dess gått ut på promenad utan kryckor. I dag gick jag en kort sväng ensam (även om jag inte gick så fort) ner till havet. Så underbart det kändes! Kameran fick äntligen följa med igen. Några bilder fick jag till där jag satt och vilade mig vid havet. Att klättra ner för stenarna och sanddynen ända ner till vattnet var inte att tänka på ännu.
Visserligen är jag inte helt återställd men om några veckor ska jag nog kunna gå utan att halta och utan smärta också. Skam den som ger sig! I april är det ju dags att åka ut i Europa på uppdrag igen så det är bara att träna på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar