Vilken rolig helg! Den började egentligen redan i torsdags när jag tog en morgontur ut på Knuthöjdsmossen. En underbar morgon med sol och dimma. I stort sett ensam vandrade jag runt och njöt. Det blev några fina bilder.
Sedan fredag till söndag hade vi vår workshop i Hällefors med mycket trevliga deltagare, både nya och redan kända. Vi hade mycket roligt med flera fotoutflykter och mycket bilddiskussioner. Enda smolket i bägaren var knotten som totalt invaderat bygden. Jag har aldrig varit med om något liknande här uppe. Vid tre av utflykterna åkte vi tillbaka lite tidigare än planerat då vi inte stod ut med svärmandet av knott längre. Som tur var hann alla ändå få med sig fantastiska bilder tillbaka. Tack alla deltagare (och då menar jag inte knotten) för en härlig helg!
Under utflykterna på mossen hade jag önskat att vi en av morgnarna hade fått se både soluppgång och dimma. Solen var där men dimman uteblev. Som tur var fick alla ändå se mycket av fågellivet och naturen där. Sedan hade vi ytterligare utflykter till andra områden i och runt Hällefors med fina fotomöjligheter.
Eftersom jag stannade kvar i stugan ytterligare en natt och väderutsikterna såg mycket bra ut för morgontimmarna tog jag en tidig morgontur ut på mossen i dag också. Under bilresan dit såg allt bra ut, dimman låg runt träden men väl ute på mossen var den låga dimman borta och mängder med höga dimmoln skymde himlen. Jag tog ändå en skön promenad och njöt av dofter och fågelsång. Några få bilder blev det. En bra stund efter att solen borde ha kommit fram skingrades molnen och solen kunde lysa över landskapet. I samband med det svepte dimman in och allt bäddades snabbt in i gulddimma. Jag befann mig med utsikt över en av de fyra gölar där årets lommar befinner sig och för en gångs skull sam dessutom lommen in precis där jag önskade i ljuset och dimman. Det är i sådana magiska stunder det känns som om tiden stannar och jag bara njuter. Trots att knotten också vaknade samtidigt och flög i svarta moln runt mig så kunde det inte störa stunden. När sedan solen snabbt brände bort dimman och de höga dimmolnen drog in igen och dolde solen såg jag på klockan. Det hade bara gått lite drygt en kvart men kändes som en evighet. En evighet av lugn och en ren lyckokänsla! Att bilderna sedan blir fler av liknande jag tagit tidigare spelar inte så stor roll. Det är känslan runt som är det viktigaste vid sådana här tillfällen. Det enda tråkiga är att helgens kursdeltagare inte fick uppleva den här stunden.
Nu vänder jag bilen hemåt igen till nästa gång i sommar jag får chansen att komma upp till Hällefors och Knuthöjdsmossen.
En av morgonens bilder från Knuthöjdsmossen 20 juni 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar