Fyra nyanser av mos

Det blir ett lite annorlunda inlägg i dag. Inte för att jag ska gå över till att matblogga men för att jag ska komma ihåg hur man gör (och inte gör) äppelmos till nästa år.
Allt började med att jag hade en hel kasse äpplen med ner från Hällefors. Mest fallfrukt från olika träd och en hel del skadade äpplen. Eftersom våra egna äpplen blåst bort tidigare under sommaren så såg jag framför mig en massa fina burkar med mos som inte är så sött som "köpemoset".
I går kväll började jag ett provkok med att skala, rensa och skära några äpplen. Lade dem i vatten (i mitt tycke lagom mycket) och började koka. Det blev så småningom mjuka äppelbitar. Ner i en skål och i med stavmixern. Resultatet: mer äppelsoppa än mos. För mycket vatten. Kanske skulle jag vägt det hela först och sedan hällt i vattnet utifrån något recept? Nåja, efter en lååång tids kokande så reducerades soppan till mos. I med askorbinsyra (knappt ett kryddmått för ca 10 äpplen) och sedan ca 2 dl socker. Det blev ett gott och ljust mos som jag ändå kände mig stolt över.
Fick ett tips från Eva D på FB om att lägga äppelbitarna i långpanna i ugnen i stället i 20 min så skötte moset sig själv utan vatten. Bra tips så det fick bli dagens försök. Skalade och skar igen en hög äpplen och in med det i ugnen. Tog 200 grader i 20 min. Insåg att jag borde haft smörgåspapper i botten, blev lite kletigt. Äpplena blev fina och mosades i någon sekund med stavmixern. I med askorbinsyra och socker ( den här gången bara en dl för att få det mindre sött). Blev ett fint mos men jag ville ha det i glasburk som kunde hålla sig i matkällaren. Hettade snabbt upp den samtidigt som jag rörde hela tiden, fyllde på glasburk ändå upp och skruvade åt korken. Kommer att hålla sig bra länge.
Började fundera på om jag verkligen behövde skala äpplena. Det tar sådan tid. I stället tog jag ut 10 hela och fina äpplen. Lade dem på en långpanna med smörgåspapper under och in i ugnen. Lärde mig den hårda vägen att man ska picka hål med en gaffel flera gånger innan de sätts i ugnen. Äpplen exploderade i ugnen och det stänkte bra av det! Hmmm, men mos fick jag.
Efter ca 30 min var de i alla fall mjuka och gick bra att pressa en och en i potatismospressen. Skalet och skrotten stannade kvar men så lite mos det blir av ett äpple. Kunde inte göra mer åt det även om jag pressade varje äpple två gånger och resterna var snustorra. Finns alltså mycket vatten i äpplen. En intressant bieffekt var att när jag hade de röda vinteräpplena så blev det ett rosa mos. Kul detalj! Som tidigare tog jag askorbinsyra och socker i, hettade snabbt upp igen och fyllde en burk. Snabbt på med locket och sedan får den kallna upp och ner.
Upprepade detta fler gånger. En lärdom till: Pressa bara ett äpple åt gången. Om man missat att något äpple inte var helt oskadat så kan det förstöra en hel sats med mos!
Totalt sett blev det inte så mycket mos men kul var det och mos i flera olika kulörter har vi inte haft förut. Hoppas att det rosa håller sig till jul. Det kommer att göra sig bra på mitt specialrevbenssjäll enligt gammalt ärvt recept.

Invigde också min i Ullared nyinköpta svamptork med några skivade äpplen. Nyttigt godis! Nästa gång får det bli trattkantareller i den.

På väg till komposten med alla skal och andra rester passerade jag vår tomatodling som fortfarande ger så mycket fina tomater att vi kan äta det också som godis. I komposten fick skalen dela plats med svamprens från förra veckan och hummerskal från makens första höstfiske i veckan. Då kommer det fram någon sorts urgammal nedärvd känsla av att vi lever av vad naturen ger och måste spara i förråden inför vintern. För inte kan jag förneka att jag känner en stor tillfredsställelse när jag ställer ner burkar med sylt, gelé och mos i matkällaren. Finns nog absolut något i generna i det avseendet!
Nu ska jag bara leta fram mitt recept på äppelkaka i långpannan så frysen får ett nytillskott med kaffebröd också av de sista äpplena.