Det är konstigt det där med inspiration. Ena dagen finns den där och nästa saknar jag den. Det kan också skilja från en stund till en annan. I morse saknade jag den dock helt och hållet. Visserligen befann jag mig på min mosse men ändå gick jag mest omkring och tittade. Ljuset, som brukar kunna få mig att tända till, var väldigt platt hela morgonen förutom de första minuterna då himlen lyste röd och gul. Dimman kom lite väl sent när solen redan gått upp. Det blåste lite lätt.
Men ändå fick jag en skön, lugn och avkopplande morgon med ytterst få andra människor på mossen. Så jag förstår inte vad jag gnäller om egentligen. Jag kände mig lugn och avspänd när jag återvände till sängen för några timmars ytterligare sömn.
Knuthöjdsmossen, Hällefors8 juni 2014
1 kommentar:
Så är det,det går upp och ner,har själv varit ute flera timmar ibland och inte fått till någonting,men man har ju ändå fått en fin stund i naturen som väger upp det mesta.
Skicka en kommentar