Ormbunkseld

På kursen fick vi ett fotouppdrag. Detta är en av mina alternativa bilder till serien. Den använde jag till slut inte för uppdraget.

Mullsjö fiskdammar den 29 juni 2010.

Cirklar

Näsbokrok, Halland sommaren 2009.

Växtkraft

Frökapslar är så fantastiska. De ser helt torra och döda ut men där inne finns kraft för mycket nytt liv.

Kungsbacka den 4 juli 2010

Brusten vinge

En trollslända jag hittade vid Rydal i Mullsjö förra veckan. Den flög obehindrat trots att den saknade en stor bit av ena vingen.

(17034)

Kvällssamtal

Är det en lek? Eller är det på riktigt...

Bilden från Ljunghems kullar 1 juli 2010

Vattendroppen

I går eftermiddag kom jag hem från kursen om den personliga naturbilden i Mullsjö. Trots att tröttheten var märkbar (i genomsnitt 5 timmars sömn per dygn) så känns det som om batterierna är laddade för en lång tid framåt. Terjes otroliga förmåga att föra oss alla framåt från den kunskapsnivå vi står på är otrolig. Han är en av de bästa pedagoger jag någonsin träffat på. För framåt, det var det oerhört märkbart att vi alla gjck under veckan.

För mig var hela veckan en raketresa i mitt bildseende. All utveckling verkar gå trappstegsvis. I bland är det som vattendroppen som efter troget arbete ger märken i stenen men den här gången var det ett jättekliv för mig. Dessutom är den personliga inre resan inte att förglömma. En till viss del jobbig men nödvändig resa för att gå vidare i bildskapandet likväl som i livet. Genom bilden utvecklas vi också som människor med en större insikt om oss själva vilket jag tror är nödvändigt för att utveckla det personliga uttrycket i bilden och därmed lyfta den. Allt hänger ihop.

Det som också blir mer tydligt för mig är att alla bilder jag visat på bloggen eller har liggande i mitt "väntararkiv" för publicering är bilder jag själv tycker om och då är de bra. "Mina bilder är jag och jag är mina bilder" säger Terje. Det stämmer för oss alla! Trots det ser jag annorlunda på dem idag än för en vecka sedan. Dels inser jag att de berättar väldigt mycket mer om mig än man kan tro vid en första titt. Dels får jag en sorts känsla för att de bilder jag i framtiden kommer att lägga ut kanske blir granskade en gång extra innan jag trycker på publicera-knappen. Inte bara för att blir klar över själv vad jag visar med bilden utan också för att mina egna krav på mina bilder kommer att vara högre. Granskningen kommer i högre grad också att börja redan innan jag trycker på kameraknappen. Hör alla detaljer dit? Vad vill jag med bilden? Men som sagt, oavsett hur de kommer till eller hur de ser ut, gillar jag dem så är de bra.

Det är inte bara Terje som gör att behållningen av den här kursen är så stor. Vi var 19 deltagare på kursen varav 15 hade jag träffat under förra sommaren och på återträffen i december. Att de nya kom in i gruppen så snabbt och vi gamla kände varandra så väl har bidragit mycket till att kursen startade på en nivå som låg mycket högre än min förväntan. Vi bidrog alla väldigt mycket till varandras utveckling under hela veckan. Hoppas vi alla ses igen vid återträffen i november!

Tack till er alla för att ha gett mig en oförglömlig upplevelse!

Bilden i svartvitt från Trollsjön, Mullsjö 30 juni 2010.

Vernissage

Sista kvällen på kursen har man alltid vernissage. Alla naturfotograferna får visa två bilder var för deltagarna på alla kurserna. Detta blev ett av mina bidrag i går kväll.

Knott-tätt

Gårdagskvällens utflykt till Ljunghems kullar var relativt myggfri. Men vad hjälper det när knotten kom i miljontal. Knott i håret, munnen, näsan och som extra pålägg på mackan kan man väl acceptera men när man fick rengöra kameraväskan och objektiven från knott för att kunna använda utrustningen går det för långt. Måste vara rekord för mig i knottantal. Vi spekulerade i om man kan få lunginflammation av att andas in de små kräken.

Bilden från i går kväll. Tyvärr är det bara de närmaste som lyses upp av blixten och det är väl kanske tur för annars skulle det vara en nästan helvit bild :-)

Forsvarelsen

Visade den här bilden idag på fotokursen. Den möttes av ett skratt i kursgänget. Jag blev lite förvånad först och måste absolut hävda att all likhet med någon nu levande människa, inklusive kursledare, är helt oavsiktilig och absolut oförutsägbar. Tänk så det kan bli.

Prestationsångest

Varje fotokurs händer samma sak. Plötsligt tycker jag inte att en endaste en av bilderna jag tagit på kursen duger. Inget att visa upp. Måtte jag komma ur den här känslan snart igen. Får väl ge mig ut och fotografera lite mer...

Bilden från norra Halland 2008. Det kan man kalla prestation.