En härlig, tyst, ensam morgon i soluppgången på mossen. Plötsligt hör jag hur det dånar runt mig. Som om någon sjunger med basröst och flyttar sig i olika vädersträck. Det tog en stund innan jag förstod att det var isen på jölarna som lät. Precis som isen på sjön gör. Det är första gången jag hör det på mossen.
Annars har fåglarna återvänt även hit. Det sjöng både här och där i träd och buskar. Större fåglar hördes på avstånd. Så gärna jag skulle vilja kunna skilja på lätena men det är fortfarande som främmande språk.
Vad gäller bilderna så blir det allt svårare att komma hem med annorlunda bilder än tidigare gånger jag varit där ute. Visst skiljer sig varje besök åt med väder, ljus, snömängd men det är ändå en utmaning att variera sig från gång till gång. Det har ju blivit så många besök vid det här laget. Fast jag blir aldrig "färdig" med min mosse, tack och lov.
Knuthöjdsmossen, Hällefors 3 mars 2012
3 kommentarer:
Önskar också att jag kunde klura ut vilka fåglar alla olika läten kommer ifrån. Härligt med vår annars och alla vårljud :0)
Jag tror att det går att fånga den mossen ur otroligt många perspektiv. Förutom själva landskapet finns det nog outtömliga möjligheter till djur-, fågel- och makrobilder t.ex. Kanske nattfotografering? Tänk ett svagt norrsken över mossen när det dyker upp någon enstaka gång... Det skulle kunna bli en hel bok!
/Anna
Härligt! Visst kan man känna sig liten i de stora naturkrafternas omgivning?
Tips: Svenska fåglar med läten finns på rean....
Skicka en kommentar